StockholmsPunk

Flytt!!!

2008-11-05T19:26:00.002+01:00

Jag vet att jag inte skrivit något på ett tag. Till stor del har det att göra med att jag är en lat en. Men delvis har det att göra med att jag nu flyttar min blogg. Inte för att blogspot skulle vara risiga på något sätt utan för att jag som alltid föredrar att ha mina saker på ställen som drivs av sådana som jag själv, dvs. punks och anarkosar.

Min nya bloggadress är: http://anarkisterna.com/stockholmspunk/

Texas, del 1

2008-10-07T16:01:00.002+02:00

Sa var man framme i Austin. Visst vi har hunnit vara har nagra dar redan, men det ar forst nu jag har hittat lite lugn och ro framfor en dator. An sa lange far ni klara er utan foton, visst har vi tagit nagra, men ingen fungerande usb-kabel i sikte.

Erfarenheter an sa lange da? Forutom att deras tangentbord, som vi alla vet, ar handikappade och saknar ett gang tangenter sa ar Texas forbaskat varmt. Det ar framforallt det man marker av som svenne i hatt-landet. Visserligen havdar infodingarna att det just under oktober ar den absolut skonaste och lagom tempererade perioden, men som skandinav kan man nog ha invandningar mot att det skulle vara svalt...

Annars har de forsta dagarna gatt at till att bekanta sig med lite lokala krogar och losa tekniska problem. De tekniska problemen yttrar sig framforallt i telefonkrangel. Inte nog med att alla vara telefoner inte funkar pa den har sidan atlanten, de fa som funkar begriper inte infodingarna hur de ska ringa eller sms:a till. Losningen ar enkel, gor som crack-langarna och skaffa en prepaid phone. Det ar som ett kontantkort fast man far en telefon pa kopet. Visserligen racker det inte med det, man maste aktivera elandet pa natet ocksa. Men nar den val funkar sa ar det kul att ha en telefon som kanns som en leksak i fickan, den ar oerhort glappig! Nar det galler telefoner kan det ocksa vara bra att veta att de tar betalt av en aven nar man tar emot ett sms! De ar inte kloka de dar amerikaneserna...

Biran ar helt okej, den billiga ar ungefar att jamfora med en mellis och rinner ner latt. Shiner och Lone Star ar de tva lokala alternativen vi bekantat oss med. Forutom att vi faktiskt fatt i oss en del vanlig sprit som vodka, sa har de hallt i oss tequila, som smakar fan sa mycket battre an elandet de har pa bolaget, och en Irish Car Bomb, och mer lar det bli.

Nar det galler musikutbudet ar det rent lojligt bra. oberoende vad man gillar. Det ar spelningar jamt. Mycket lokala band, men otroligt mycket band stannar till i Austin nar de ar i krokarna, och da ska man ha i atanke att Austin ar mycket mindre an stockholm, rent befolkningsmassigt. Vi har an sa lange lyckats se tre akter, alla pa haket Beer Land(bara det namnet!) i lordags. Forst ut var ett ratt keckigt band som korde covers pa Hedwig And The Angry Inch och Misfits! Givetvis var sangaren kladd i drag. Kombinationen kan tyckas lysande i sin absurdhet, och upplagget ar ju det. Men tyvarr lat det forjavligt och bandet Tranzig for tyvarr ett fett minus i min bok.

Efter det gick ett ganska medemattigt rockabillyband upp, som var helt ok, men jag kommer inte ihag sa mycket av dem. Eftersom huvudatraktionen, lokala hjaltarna Flametrick Subs, rockade loss som fa efter det. Tyvarr upptradde de utan stodet fran Satans Cheerleaders, men det var trots det en riktig hojdare! Kolla in dem om ni far chansen. Framforallt ar den enhante basisten helt stralande!

Nu lar det dock bli derby for hela slanten. Vi har landat hos Rhinestone Cowgirls norska stjarskott Kategory 5 och kommer fylla resten av veckan med derby, derby och pilsner.

Uppdaterar med bilder om ett tag...

Film - Faster, Pussycat! Kill! Kill!

2008-10-05T04:35:00.001+02:00

Vilken film! Den har allt en film behöver fart, kalaspinglor och våld. Russ Meyers mest kända film är en orgie i stil. Alla som trillat dit för den nya våger rockabilly och inte har sett den här rullen borde skämmas. Visserligen borde många av dem skämmas ändå. Jag menar kuta, omkring med DePalma-kläder utan att någonsin grävt under huven på en jänkekärra! Vilka fasoner!

Men rullen då. Tre go-go dansare i lika många sportbilar. Varla(Porsche 356 -65), Rosie(Triumph TR3A -58) och Billie(MG A 1600 -59) drar från strippklubbe där de jobbar ut i öknen dyker på årets präktigaste snubbe och hans donna i en MG B från -65. Utgången kan bara bli en. Varla nitar snubben och de kidnappar donnan och sen är det igång.

Rullen är ju knapast ihågkommen för det otroliga skådespeleriet eller den djupsiniga dialogen. Med djupa dekolltage och kommentarer som "You really should be AM and FM. You one-band broads are a drag!", så vet man att det är attityden som är poängen. Tura Satana är som klippt och skuren för rollen som ond gängledare, det är inte konstigt att hennes rolltolkning fått bli en ikon för tuffa, fräcka donnor.

Se rullen själv! Din syn på fräcka rullar blir aldrig den samma igen.

Torrenten hos Pirate Bay:
http://thepiratebay.org/torrent/3314272/Faster_Pussycat__Kill__Kill__-_Russ_Meyer_(1965)_%5BCiN%5D

London Rollergirls till Birmingham

2008-10-04T03:13:00.001+02:00

Efter nästan ett års försening är det alltså den 25 oktober äntligen dags för mötet mellan Birmingham Blitz Derby Dames och London Rollergirls. De skulle ju egentligen ha möts i december förra året men med bara några dagar innan matchen beslöt sig delar av BBDD att bryta sig loss och bilda Central City Rollergirls, och kvar blev aldeles för få för att matchen skulle bli av. Men nu blir det till slut av. Det ligger mycket prestige i mötet. Inte bara det att det är Englands två älsta ligor möts, grundaren av Birmingham Blitz Derby Dames, Bee Sting, var också med och bildade London Rollergirls.

Den stora frågan är hur långt Londons försprång är. Även de genomled ju en split, men betydligt tidigare(April 2007), de har inte heller haft särskilda problem med nyrekryteringen. Så den stora frågan är om Birmingham har hunnit ikapp London. I somras mötte bägge Canadas informella landslag som var över till Europa. Birmingham fick sig en rejäl omgång, medan London tog hem spelet mot transatlanterna.

Med skejtare som Violet Attack, Helen Fury, Bee Sting och vår svenska representant Tear E. Hatchet är det långt ifrån säkert att det blir en lätt match för London, även om de i dagsläget måste stå som favoriter. Favoritskapet stärks av att London har skejtare som Kitty DeCapitate, Correctional Felicity och Missyle Elliot i sitt stall. London har också betydligt fler matcher bakom sig, även om majoriteten av matcherna är internuppgörelser.

Så den 25 oktober smäller det alltså. Matchen går i Birmingham och om någon är nyfiken på att se rollerderby live så kan jag varmt rekomendera en tripp över. Flygen går direkt från Skavsta och kostar inte många kronor. Dessutom är efterfesterna något i hästväg!

Spånken - Popcorn Sutton

2008-10-03T01:30:00.000+02:00

Popcorn Sutton, vilken kille! En riktig gammal moonshiner av den klassiska skolan. Han vet vad som gäller och han gör det på sitt eget vis.

För några år sedan blev han känd genom att släppa boken "Me and My Likker" som snabbt sålde slut hos de flesta hökare. Idag är boken eftersökt som få, men enligt uppgift kan det finnas några ex att beställa direkt från författaren själv:

Popcorn Sutton
P.O. Box 382
Maggie Valley, NC 2875

Det är nog inte osannolikt att Popcorn vill sälja av några ex eftersom han åkte fast för hembränning för drygt ett år sen när ett av hans uthus började brinna när han inte var hemma. Trots hans vädjanden till brandkåren så kunde de inte knipa käft utan var tvugna att glappa för fjärsman.

För att göra det hela ännu värre knep en civilsnut honom för att han försökte kränga spånken till civvaren i mars i år och nu hotar upp till 15 år på kåken för den gamla hjälten, eftersom de även knep honom för olaga vapeninnehav.

Visserligen verkar killen vara ett riktigt praktarsle i det privata. Hans dotter publicerade en minst sagt bitter blog om honom som hon tyvärr plockat bort det mesta från.

Men för att förstå vilket original Popcorn är så släng en titt på de här två filmerna.

Rik The Peoples Poet - Trotsky Poem

2008-10-02T01:48:00.000+02:00

Vi avslutar det här försöket med att vara finkulturella med att bjuda på Rik The Peoples Poets sista dikt. En hyllning till anarkisten(verkar i alla fall Rik fått för sig) Leon Trotsky

Today, I saw a dog,
Yes, a dog.
Talking to a pig,
Yes, a pig.
They were on the pavement,
Discussing Trotsky.
Not brotsky or crotsky or drotsky or frotsky.
But Trotsky.

Närmaste veckorna...

2008-10-01T02:33:00.003+02:00

Som ni märkt har de senaste dagarna varit tämligen lugna här. Och så kommer det sannolikt förbli ett litet tag framöver. Jag drar nämligen till Texas för att kolla in Calvello Cup och kommer tillbaka först den 16e. Eventuellt kör jag någon form av reseblog här eller någon annastans. Men om så inte är fallet får ni nöja er med några schemalagda uppdateringar som jag har liggande.

Rik The Peoples Poet - Teen Anguish Poem

2008-10-01T01:47:00.000+02:00

Ett tidigt verk av Rik som tydligt visar vartåt det barkade...

oh god,
why
am I so much more sensitive than everybody else ?
why
do I feel things so much more acutely than them,
and understand so much more.
I bet I'm the first person who's ever felt as rotten as this.
could it be
that I'm going to grow up
to be a great poet and thinker, and all those other wankers in my class
are going to have to work in factories or go on the dole?
yes, I think it could.

Rik The Peoples Poet - Peoples Poem

2008-09-30T01:45:00.000+02:00

Den här är känd under två namn. Dels "Peoples Poem", dels "Pig!"

What do you think you're doing, pig?
Do you really give a fig, pig?
And what's your favourite sort of gig, pig?
Barry Manilow
Or the black and white minstrel show?

Rik The Peoples Poet - Free-Form

2008-09-29T01:43:00.000+02:00

Här är Rik friare än vanligt och hämtar inspiration från tillfället(eller hur man nu uttrycker sånt här tramsande)!

Marrow
Meringue
Boomerang
Long, blue boomerang...

Trista nyheter från Profane Existence

2008-09-28T04:08:00.003+02:00

Eftersom Profane Existence dras med ekonomiska problem så skjuts nummer #58 upp ett tag på framtiden och kommer skickas ut först någon gång under oktober. Tills dess kommer vi få nöja oss med en digital version som släpps den 1a oktober.

Dessutom meddelar Dan att flera av de skivor som kommer släppas innan det är helt slut med skivproduktionern är rejält försenade som en följd av taskig kommunikation mellan tryckeri och PE.

Nu i veckan pressas en hög skivor med svenska band som borde varit ute för ett bra tag sen. Och efter det följer Appalachian Terror Units debutCD, lite Cooters, Happy Bastards och Resistant Culture.

Rik The Peoples Poet - Pollution

2008-09-28T01:41:00.000+02:00

Här följer Riks mästerverk "Pollution"

Pollution
All around
Sometimes up
And sometimes down
But always around.
Pollution, are you coming to my town?
Or am I coming to yours?
We're on different buses, pollution
But we're both using petrol
Bombs.

Ännu knöligare att kolla på fotboll

2008-09-27T05:26:00.003+02:00

Nu har de bestämt sig för att det ska bli ännu knöligare att gå på match. När grabbarna i kostym tänker till så ställer de till det gång på gång för den vanliga supportern. Nu är det derbyn som ska flyttas till 12.30 på lördagarna. Visst, det än bättre än att köra dem på måndagar men vad fan, det kommer ju inte hindra killarna i burberry, eller vad de nu har nuförtiden, att slå på varandra.

Och det är där vi har den springande punkten. Alla förändringar som hela tiden görs kommer inte på något sätt få folk att vilja slå varandra på käften mindre. Att smågrabbar(och äldre med för den delen) tycker att det lockar med flådig rigg och rallarslagsmål kan inte skyllas på fotbollen. Det vet alla som har lite vett mellan öronen. Våldet i samhället är en konsekvens av den sociala politik som förs. Rustar man ner det sociala, så får man mer problem. Så enkelt är det. Så när borgarråd och minsitrar förfasar sig över att några snubbar i Stone Island mopsar mot varandra klingar det bara falskt. De ministrar vi har idag vill inte ha bort våldet. De vill bara inte ha det där de kan bli drabbade, och just nu är det ball bland brackorna att vara lite så där lagom fotbollsintresserade.

Det är därför det jobbas så hårt med att få bort den genuina supporterkulturen. Man förbjuder bengaler, lägger matcherna på vardagar och gör allt för att slå en kil mellan firmakillarna och resten av supporterskaran. Det är inte en slump att det är nästan knäpptyst om den största, gemensamma supporteraktionen i mannaminne, bortaresebojkotten. Här har ju Ekwall och de andra bjäbbaporna i journalistkåren just det engagemang de gång på gång efterlyser. Men när det verkligen finns, då vägrar de rapportera om det. Samma sak gällde när AIKs supportrar gemensamt gick ut och sa att ingenting fick slängas in på plan i samband med senaste bajenderbyt. Det slängdes inte ett skit från Norra, men inte heller det hördes det om. Och det är givetvis för att det inte passar in i bilden av ståplatssupportern som oregerlig vilde.

Till syvene och sist är det ju trots allt som så att makten behöver kriminaliteten, annars skulle de inte öka repressionen i samhället utan lyssna på dem som faktiskt har studerat kriminalitetens natur och satsa på det sociala. De kriminella utgör ett varnande exempel för "den hederliga arbetaren", tjyven används för att hålla oss på mattan. Och så länge tjyvar, banditer och våldsverkare håller sig i Alby, Rosengård eller Hammarkullen så är allt frid och fröjd. Men nåde dem om de syns där "fint folk" håller till.

Nä hellre lite ligister som ställer till det nu och då än en fotboll nedsölad av höginkomsttagare som gör det omöjligt för normalt folk att ta med knodden för att se gnaget kicka lite boll.

Spånken - nya smarta sätt

2008-09-27T05:10:00.000+02:00

För några år sedan snubblade jag över det här sättet att göra alkohol. Det är givetvis lika otillåtet som en vanlig brännare, men det är betydligt mycket enklare än att hålla på med kolonner och koka saker och ting. När jag först hörde talas om det var jag skeptisk och var tvungen att visa upp det för en god vän som pluggade till ingenjör. Han klurade en stund och kom fram till att det nog absolut skulle fungera.

Efter att detta konstaterats så testade en hel del polare apparaten och det visade sig att det fungerade ypperligt! Allra bäst fungerade den för den polare som kunde ha den stående i ett kallgarage. Vintertid ficke den en kyleffekt som snabbade på processen oerhört. Den fungerade även i lägenhet. Med ordenligt tätning och ett luktfritt jäsrör fick ingen av de som testade några problem med lukt.

Resultatet då? Jo alla som testade fick ut rena grejer. Oftast behövde det bara kolas en gång och hos majoriteten av dem som testade så gick det att dricka direkt från apparaten, även om det smakade lite frukt. Däremot så hade alla svårt att få upp alkoholstyrkan över 40%. De flesta fick ett resultat mellan 30 och 40%. Men det är enligt min smak där riktigt gott brännvin ska ligga så det är ju inga problem.

Även experiment med att bränna annat än vanlig mäsk har testats i bekantskapskretsen med olika lyckat resultat. Mjöd och hembryggt öl var tydligen inte så lyckat vilket däremot hemtjört äppelvin tydligen var.

Så om ni någon flyttar söder eller österut, någonstans där det är lagligt att puttra lite för husbehov så tror jag det kan vara värt att ge brännaren ett försök.

Plastbrännaren

Rik The Peoples Poet - Cliff

2008-09-27T01:40:00.000+02:00

Jag fortsätter den lyriska satsningen på Riks poesi med det utsökta verket "Cliff"

Oh, Cliff
Sometimes it must be difficult not to feel as if
You really are a Cliff
When fascists keep trying to push you over it
Are they the lemmings?
Or are you Cliff?
Or are you, Cliff?

Matförgiftningar, SÄPO och andra skämt...

2008-09-27T00:40:00.003+02:00

Ibland undrar man seriöst hur korkade grabbarna uppe i sandlådan på Kungsholmen kan bli. Det senaste "terroristspåret" de är ute och nosar efter är idiotiska idéer om att det skulle vara utomparlamentariska grupper om ligger bakom matförgiftningen på Svenskt Näringsliv i slutet av augusti! Man baxnar helt intför vilka höjder av dumhet grabbarna på SÄPO når.

Bakgrunden är att ett gäng brackor blev matförgiftade efter att ha käkat på personalmatsalen på Svenskt Näringsliv. Straxt efter så drabbades både SSU och SUF Stockholm av humorbacillen. Bägge drog höga växlar och insinuerade att det skulle vara ett attentat. SSU utlovade rosor till de som gjort det och, om mina källor stämmer, en lite överförfriskad SUFare tyckte det skulle vara en kul grej att som ett skämt ta på sig det hela genom ett pressmeddelande till Motkraft. Resten av SUF tyckte inte alls det var lika roligt och pressmeddelandet togs bort och idag så tycker även Mona Sahlin att det är hemskt att ge folk rosor för sånt, även om det är ett skämt.

Det här skämtet, som nu tyvärr är borta från nätet, är alltså orsaken till att Kling och Klang letar förgiftare bland stockholms vänsteraktivister. Att man skulle uppfata pressmeddelandet som något annat än ett skämt krävs att man är helt befriad från allt som kan indikera humor, ironi, sarkasm eller fylletramsande. Att de var humorlösa visste vi förut, men seriöst killar!

Att sen Mona Sahlin gör det hela ännu mer befängt med sin indignation. Hon tycker att det är hemskt att skämta om att ge blommor till någon som i teorin skulle gett kapitalets spjutspets magsjuka, men hon tycker uppenbarligen inte det är fel att i verkligheten ge blommor till snutar som misshandlar småtjejer, låser in oskyldiga och skjuter demonstranter. Om det inte vore för att sossarna gång på gång visat att de har mer gemensamt med överklassen skulle man ju kunna tro att även Sahlins uttalande var ett skämt.

Det är just den här sortens kombination av paranoia, inkompetens och svagsinthet som gör att de ökade möjligheterna till repression från diverse hemliga organ den senaste tiden är väldigt skrämmande. Om man inte ens kan skämta längre utan att förvandlas till misstänkt terrorist är vi illa ute. Tänk om det skulle visa sig vara ännu värre och SÄPO faktiskt inser att det SUFs pressmeddelande var ett skämt men de använder det som en ursäkt för att få övervaka organisationen än mer noggrant och med än mer avancerade metoder. Det är taktik värdig Tjekan! Så i slutändan får vi trots allt hoppas att hela historier grundar sig i att de är idioter uppe hos SÄPO på Kungsholmen.

Softa på Fullersta

2008-09-26T23:27:00.003+02:00

Fullersta kör lite lugnare grejer i höst också. Några lördagar framöver kör de föredrag, folkkök och trubadurer. Testa ett lite softare alternativ en lördag vettja!

Punk i TV - Dokumentär från -87

2008-09-26T20:17:00.000+02:00

Rolig dokumentär från -87. Av-punkningskursen måste vara något av det stolligate jag set på länge. Den här formen av skräckpropaganda trodde jag försvann utanför de mest rabiata kristna kretsarna runt -80. Fast å andra sidan vet jag inte vad det är för stollar som ligger bakom repotaget.

Nåja, njut av eländet!

Del 1

Del 2

Rik The Peoples Poet - House

2008-09-26T01:36:00.000+02:00

Jag tänkte jag skulle bli kvasiintellektuell rödvinsvänster och lägga upp lite poesi också. Men inte vilken poesi som helst, utan de dikter den store skalden Rik från Young Ones skrivit och tidigare bara funnits tillgängliga genom googlande eller genom att kolla genom hela TV-serien.

Det första poemet är en klassiker...

House, house, house
Oh, you are made of stone
But you are not alone
-Ly house!

Rik Myalls karaktär "Rik The Peoples Poet" härstammar från ett gäng sketcher han gjorde i början på 80-talet. Internets alla under har nu gjort inspelningar av de här sketcherna tillgängliga för fler an de muntergökar som jobbar på BBCs arkiv.

Punk Illegal

2008-09-25T23:54:00.003+02:00

Lika bra att börja ladda redan nu. Det blev ju bara Fullerstafestivalen i somras, och då bara den bortregnade lördagen så det ska bli skönt att åka ner till fiskestan och kolla lite band i november. Än så länge bara fem band släppta, men Restarts hade räckt för min del.

Punk i TV - Inslag i Australiensisk TV från -83

2008-09-25T20:00:00.000+02:00

Ett gäng från TV i Australien gjorde -83 det här helt strålande inslaget från Islington. Bruket att ta betalt av turister kommaer jag själv ihåg från Plattan i början av 90-talet. Förekommer det fortfarande?
Notera även de helt underbart dissiga kommentarerna från reportern!

Spånken - ett recept

2008-09-25T12:43:00.000+02:00

Att bränna sprit är olagligt. Trots det har folk hållt på med det år efter år. Det är ju faktiskt ganska enkelt och det blir så otroligt mycket billigare än om man knatar iväg till apoteket gröna skylten.

Det är ju lite si och så med lagliheten att lära ut hembränningens ädla konst också. 1969 löste Bengt Sändh och Finn Zetterholm problemet med att skriva en lite visa i vilken den ädla konsten beskrevs in i minsta detalj. Enligt icke bekräftade källor ökade hembränningen i vårt avlånga land med c:a 200% under det följande året. Det hjälpte säkert till att omslaget avbildade de tu sittandes jämte en maskin.

Jag kan också nämna att under de år som gått sen skivan släpptes har telefonumret 99 68 18 tagits ur bruk. En nära bekant blev sugen på potäter och sill till sin första sats och lyfte på telefonen, men inget svar. Glad i hågen tog han sig dessutom för att jaga reda på den moderna tidens sätt att kontakta människor och mailade Herr Sändh, men fick tyvärr inget svar.

Ett Recept
Mel. Trink, trink, brüderlein trink, C-dur e

Du tager en rentvättad glasdamejeanne, med tjugofem liters rymd ungefär,
och pissljummet vatten direkt ifrån kran, och strösocker från din affär.
Ja sju kilo socker och ett paket jäst, de renaste råvaror blir allra bäst.
Så ställer du flaskan vid ditt element, där jäser det bäst, det är vittnat
och känt.

Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv, det känns ingen lukt ifrån den.
När flaskan har stått där i dagarna tolv, slå i mera socker min vän.
Ett kilo bör räcka och låt den sen va' ,tills den slutar jäsa och då är den bra.
Du tar en kastrull med ett skruvlock så tätt, en muffskruv hos rörmokarn
hittar du lätt.

Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd, du fäster i locket så flink.
Det böjs till en båge i luften så svängd, över diskbänken ner i en hink.
I hinken skall röret va böjt i spiral, som kyles av vatten så att den blir sval.
Låt röret gå ut genom hinkbottnen sen, och din apparat, den är färdig min vän.

Nu tänder du på under din mackapär, tills det blir åttifem grader hett.
Och då skall du se att det blir resultat, det börjar att rinna så lätt.
Du ser så högtidligt på röret av koppar och provsmakar värdigt kristallklara droppar.
Till slut när det blott kommer vatten, min vän, slå i destillatet och kör om
det igen.

Du får fyra liter med styrka som fem, som filtreras i finmalet kol.
Om den du så vill kan du smaksätta den, eller drick som det är och säg skål.
99 68 18 ringer du till, och jag kommer dit med potatis och sill.
Sen sätter vi vatten och socker och jäst, och ser med förtröstan på nästa fest.

Men går du och köper systembolagssprit, ja då må du gärna göra't.
Med kärlek och omsorg och andäktig flit, jag trivs när jag själv får köra't.
Ja föredrar inte fabrikslagad mat, jag får en liter för tre spänn ur min
apparat.
Ja vad vet du om det du från bolaget får ida'. Jag vet att den snapsen är
färsk som jag får ta.

Text & musik: Bengt Sändh

Bengt_Sändh_och_Finn_Zetterholm-Ett_recept.mp3

Hell On Wheels till slut på DVD

2008-09-25T12:11:00.003+02:00

Den otroligt uppskattade filmen Hell On Wheels som handlar om rollerderbyn återuppståndelse nere i Texas släpps till slut på DVD. Filmen som från början var menad att bara skildra strävandet hos världens första moderna rollerderbyliga kom i praktiken att även skildra det som blivit verklighet för så många andra ligor sen dess, den första ligasplitten.

DVDn innehåller förutom filmen bortklippta scener, musikvideos med Nashville Pussy och USS Friendship samt tre kommentarsspår!

Skivan går att hitta hos IndiePix(www.indiepixfilms.com/film/hellonwheels ) från och med den 30 september.

Varg i Sapmi

2008-09-24T21:31:00.000+02:00

Vargens överlevnad är ju ofta ett hett ämne. Bindgalna sverigedemokrater i Värmland och knäppa fårfarmare i Dalsland vill ju utrota vargen och alla andra rovdjur, medan resten av befolkningen antingen inte bryr sig eller inser att det är ganska vettigt att bevara en nyckelart i naturen.

Som det ser ut idag har populationen av varg nått en nivå som faktiskt är hållbar, om man bara ser till storleken. Det finns mellan 100 och 200 vargar i landet idag. Och det är rent tekniskt tillräckligt för att vargen ska kunna överleva, även om fler vore önskvärt. Men det finns ett annat problem. Den genetiska mångfalden hos de här djuren lämnar betydligt mer att önska. Hela vår vargstam härstammar från tre individer. Och vad det innebär kan vilken barnunge som helst räkna ut. Hade det varit människor hade vi snackat banjo och extra revben.

För att lösa det här finns en skitenkel lösning och det är att pytsa in några nya vargar i populationen. Helst från Ryssland eller Finland. Men om man pratar verklighet så är det inte så enkelt. Ingen politiskt ansvarig skulle vilja köra över rovdjurshetsarna genom att plantera in ny varg i landet, de skulle bli helt oregerliga i det läget. De är ju redan tillräckligt stolliga och farliga som det är.

Det andra sättet att få in nytt blod är ju att det spontant vandrar in varg från öster. Vargen påbörjar ju vandringar från Finland och Ryssland med jämna mellanrum, men ända sedan 80-talet har varenda varg skjutits som kommit den vägen. Ofta för att den setts för nära renhjordar för att någon rekskötare ska känna sig lugn. I det här läget är det väldigt lätt att man slänger ur sig något om "de där j-a samerna", men det är ogenomtänkt och spär bara på den storsvenska kolonialpolitik som ligger till grund för konflikterna i renbetesområdet.

Hur man än vrider och vänder på det så är det ju faktiskt så att varg som rör sig i renbetesområdet river ren. Det hör liksom till att rovdjur äter bytesdjur. Men det är inte det enda problemet med varg bland ren, vid en vargattack så sprids också renhjordarna för vinden och det blir merarbete för renskötarna som medför stora extrakostnader.

Som det ser ut idag finns det statliga pengar att hämta ut för varje rivet djur. Men pengarna täcker inte på långt när de extrakostnader som tillkommer. Den här ersättningen utformas lite nu och då om från grunen nere i riksdagen i stockholm. Men inte en enda gång har man lyssnat på vad de renskötande samerna faktiskt tycker och tänker om frågan! Man har begärt in remisser, men sen skitit fullkommligt i vad som står i dem.

Det här leder till en ganska enkel slutledning. På sikt måste det helt enkelt bli så att det i den här folkgruppen inte längre är acceptablet att skjuta varg. Och det enda sättet att, i dagsläget, nå dit är att åter igen förändra ersättningen för rovdjursriven ren. Men den här gången måste man lyssna på vad samerna faktsikt har för problem med rovdjuren. Annars kommer det aldrig ske en förändring och vargen kommer snart börja spela dueling banjos i skogsbrynet istället för att yla.

Punk i TV - The Young Ones

2008-09-24T19:30:00.000+02:00

Alltså, om man tänker hålla på och dra fram populärkulturella grejer med punk-koppling så är det ju generalknas att inte ta upp Young Ones. Brittisk humor när den är som bäst. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Young Ones som inte redan är känt.

Fyra misslyckade studenter i samma kåk, schyssta band och Alexi Sayle. Kan det bli fel?

Orsaken till att det är ett band med och spelar i alla avsnitt utom ett är att om de vid första kontakten med BBC hävdat att de tänkte göra en sitcom hade de inte fått en spänn i budget. Nu var det istället ett underhållningsprogram för unga, och då vart det helt plötsligt lättare att få lite flis.

Transkriptioner av säsong 1:
Demolition
Oil
Boring
Bomb
Interesting
Flood

Transkriptioner av säsong 2:
Bambi
Cash
Nasty
Time
Sick
Summer Holiday

The Young Ones spelade dessutom in en riktigt bisarr singel där de tilsammans med Cliff Richard gjorde en version av Cliff Richards gamla 60-talshit Living Doll. Skivan var en i ledet av stödskivor för hungrande i Afrika. A-sidan var faktiskt inte Living Doll utan en längre sketch där Young Ones själva ska spela in en låt. Ganska roande. Jag ska se om jag kan hitta skivan i mina gömmor och rippa den.

Jag hivar in två videos med låten. Dels videon som gick varm på Clocks TV-skärmar när man slängde i sig sin hamburgare med pommes och cola. Sen hittade jag också ett liveframträdande där Cliff Richard också är med.

The Young Ones stora musikaliska bidrag till världen är dock Alexi Sayles underbara framförande av den klassiska sången Dr Martens Boots

Dr. Martens Boots
It's not class or ideology,

Color, creed, or roots

The only thing that unites us

Is Dr. Marten's boots

Dr. Marten's boots of the world

So that everybody can be free

They're classless, matchless, ageless and waterproof

And retail for only 19 pounds and 99p

What should everyone be wearing?

Those boots with the air-flow soles

And your boots will have a meeting

And your boots will take control
Thanks to Dr. Marten everyone will have warm feet

Thanks to Dr. Marten they'll be dancing in the street

No. Don't You Want Me.

OK, Boots.

Do your stuff!

Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots

Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots!

Vad alla kanske inte vet är att Young Ones höll på att få en amerikansk remake(och vi vet ju alla hur bra de brukar bli). Ett pilotavsnitt spelades in, men så mycket mer blev det inte. Den sög tydligen getpung. Den enda från originalserien som följde med var Niel. Däremot var faktiskt Collin Abrahall från GBH med! Han frontade ett band som skulle vara med i avsnittet för att dra ihop stålar till hyran åt Niel och gänget.

Signaturmelodin
Cliff Richard and the Young Ones - Living Doll.mp3
Alexi Sayle and Radical Posture - Dr Marten's Boots.mp3

Bägge säsongerna på Pirate Bay
http://thepiratebay.org/torrent/3913793/The_Young_Ones_S1__amp__2

Småskrift - Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen?

2008-09-23T20:40:00.000+02:00

Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen är en lite broschyr från 1928. Den gavs ut av Federativs, som då bara var ett 6 år gammalt förlag, 18 år efter SACs grundande.

Broschyren är indelad i tre delar.
1. Syndikalismen och den direkta aktionens metod skrivet av Ragnar Casparsson
2.Syndikalistiska Organisationsformer skrivet av Edvin Lindstam
3. Syndikalismens mål skrivet av Frans Severin

Den är lite rolig eftersom nu i den fackliga reorganiseringens dagar så hänvisar folk hit och dit till hur det såg ut i början för att stärka sina egna aktier. Och här har vi ett exempel på hur SAC vile att de skulle uppfattas i början av sin historia.

Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen

Piratens sångbok

2008-09-23T03:22:00.004+02:00

I samband med att zinet Pirates Unite gjordes så slängdes också en liten sångbok ihop. Jag kommer inte ihåg vad den skulle vara till, om det var något speciellt tillfälle eller så. Men jag tror inte att det någonsin blev av att vi tryckte upp den i alla fall.

Det är inte bara sjörövarsånger i den utan även en del annat som jag ytckte passade in, framförallt irländskt.

Piratens Sångbok.pdf

Trindeman Lindeman

2008-09-22T20:13:00.001+02:00

Hasse å Tage är ett begrepp inom svensk humor. Tyvärr håller den nu uppväxande generationen helt på att gå miste om den form av humor som de företrädde. En humor som aldrig slog mot de svaga utan istället tog ställning för dem. Det finns i dagsläget tämligen få komiker med den inställningen, det är i princip bara några norrlänningar med Ronny Eriksson i spetsen som förvaltar den här formen av snäll och rättskaffens humor.

Under 60- och 70-talen körde Hasse å Tage revyer på diverse stockholmskrogar. Och de införde Lindeman i det svenska folkmedvetandet. Lindeman är en i det närmaste oändlig rad improvisationer där Tage intervjuar Hasse om ett aktuellt ämne. Hasse uppträder alltid i rollen av någon från släkten Lindeman.

En av dessa improvisationer handlade om punkrockaren Trindeman Lindeman. Det är inte en av deras bästa, men den passar bra här på bloggen. Trindeman Lindeman framfördes någon gång 79-80 under revyn Under Dubbelgöken som gick på Berns. Det var Hasse å Tages kortaste revy, endast en timme lång, som de körde under lunchen. Revyn var väldigt öppet politiskt och bl.a. monologen "Om Sannolikhet" där Tage sågar kärnkraftens säkerhet framfördes här. Det var även här som de för svenska folket lanserade uppfattningen att Ingvar Carlsson ser ut som en sko.

Hasse å Tage - Trindeman Lindeman

Pris till Jägareförbundet...

2008-09-22T10:23:00.002+02:00

Adam Skevstad heter en snubbe som bloggar om jakt. Han tillhör den tämligen tysta skara jägare som faktiskt inte köper allt som Jägareförbundets överklassstyrelse släpper ifrån sig. Tyvärr är det ju så att propagandamaskineriet inom SJF har jobbat hårt och på senare år rönt framgång i att långsamt styra opinionen inom jägarekåren åt det håll de vill. Tidigare har ju faktiskt inte jägare i gemen varit mot rovdjur, något som jaktgöbbels långsamt lyckas ändra på. Man har ju också effektivt tystat ner det som utgör det största hotet mot allmogejakten(det ökade antalet jägare som inte bor vid sina jaktmarker).

Skevstad inrättade för ett tag sedan ett vandringspris han döpte till Foliehatten. Nu har priset tilldelats SJF för deras rovdjurshets.

Ta en titt på motiveringen:

"Svenska Jägareförbundet har de senaste 10 åren på ett oöverträffat sätt lyckats transformera sig från att vara en seriös organisation inriktad på jakt och viltvård till att bli en erkänd populistisk förespråkare för rovdjursrevisionism. Genom sina konsekvent oseriösa utspel i rovdjursfrågan har man lyckats göra jägarkåren till åtlöje, och positionera svenska jägaresom outbildade rovdjurshatande extremister utan kunskap i ekologi. På ett närmast unikt sätt har man dessutom lyckats undvika att redovisa användningen av de nära 50 miljoner man erhåller i statsbidrag varje år för att utföra uppdrag inom jakt och viltvård och istället använda dem för rovdjursrevisionistisk propaganda. Svenska Jägareförbundet har på alla sätt, väl uppfyllt alla kriteria för Foliehatten. Svenska Jägareförbundets utrotningsplan för varg (Handlingsplan för varg) är ett oöverträffat exempel på populistisk infantilism med Orwellianska inslag av surrealistiskt "nyspråk". Med detta dokument har man definitivt kvalificerat sig som mottagare av Foliehatten genom att jämställa utrotning av varg med förvaltning. Organisationens ovilja att aktivt verka för att stoppa den illegala jakten på rovdjur, och istället indirekt stödja den genom sin tystnad, gjorde valet enkelt."

RTS i helgen...

2008-09-22T08:41:00.002+02:00

Jag var inte nere i Malmö under helgen. Jag har haft full upp med jobbet och behövde vila upp mig, så jag tog en sväng till Värmlandsskogarna istället. Men jag har följt händelserna där nere. Och nu kommer efterslängarna. Malmösnutens batongkåta skitstövlar anmäler ledningen för kommenderingen för att ha varit för passiv!!!

Malmös snutar är ju sen gammalt kända för att vara de misshandelsgladaste i landet så fort det kommer till något som ens luktar socialism och motstånd. Inte ens Stockholms ökända norrmalmssnutar är i närheten av malmös stolthet. Men att de skulle gå så här långt hade inte ens jag räknat med. Att de så öppet signalerar att de var ute efter våld i lördags är anmärkningsvärt.

Att just malmösnutarna vill slåss är knappast förvånande, men har borgerlig media som så snällt skriver om de stackars poliserna förstått vad det är snutarna är ute efter? Har de förstått vad det är de propagerar för när de sprider våldspropaganda som den här? Vill verkligen de nyttiga idioterna på DN ha kravaller som t.ex. GBG2001 eller Ungdomshuskravallerna? Fattar de inte att om snuten går på för fullt så kommer det ett svar?

Att snuten vet om det är det inget tvivel om. De som ligger bakom anmälningarna är våldsfetishister med machodrömmar som inget hellre vill än att stå i ett sten- och flaskregn för att uppfylla sitt ideal om att vara den ädle krigaren. Att de sen kämpar för orättvisor och en fortsatt utsugning av arbetarklassen är inget de bryr sig om. DN utmålar dem ju som hjältar, och har de tur får de blommor av sossarna. Men när historien skrivs kommer de stå på samma sida som Sheriffen Av Nottingham.

Steampunkmoppe

2008-09-22T08:04:00.003+02:00

Ok, den relativt nya sub-subkulturen steam punk är oftast lite väl krystad, nördig och fokuserad på saker och ting ingen normal männsika har råd med eller orkar bry sig om. Det är liksom goth- och nördvärlden som gått samman i en ohelig allians. Visst det kan vara snyggt och lite skoj, framförallt eftersom steam-svängen fortfarande har kvar en hel del DIY-tänkande och det i princip ännu inte går att köpa sig till steampunk. Men i det stora hela är det ju som en kombination av Star Wars och Sherlock Holmes. Som sagt, kul i små doser. Mer än så? Nej tack...

Men den här pinalen som jag snubbade på måste jag bara dela med mig av. En moppe som går på ånga! Hur funkar hjärnan på galningen som kom på idén? Helt suveränt!

För närmre koll ta en titt här: http://steampunkworkshop.com/steampunk-motorbike.shtml

I Am The Anti Christ, I Am The Sporty Spice!

2008-09-21T18:21:00.004+02:00

Som de flesta som känner mig vet så har jag en riktigt soft spot för Mel C dvs. Sporty Spice. Alla har ju sina svagheter och min är bl.a. Sporty. Det är framförallt hennes soloplattor, där första plattan sticker ut, som är det jag trillat dit för. Men även för er som inte förstått popdrottningens storhet så finns det lite att kika på. Om inte annat för att det är bisarrt och kul.

I April -99 gick nämligen Mel C upp på scenen med Neurotic Outsiders på Viper Room i Los Angeles. Neurotic Outsiders var från början ett gäng polare som jammade loss lite nu och då på Viper Room med en gästartist på sång. Polarna i fråga var Steve Jones (Sex Pistols), Matt Sorum(Guns N' Roses), Duff McKagan (Guns N' Roses) och John Taylor (Duran Duran). En blandning av sleaze, 77-punk och pop med andra ord.

Mel C körde tre låtar, White Wedding, Pretty Vacant och Anarchy In The UK. Under Anarchy In The UK bytte hon givetvis ut inledningsstrofen till "I am the Anti Christ, I am the Sporty Spice!".

Tyvärr har jag bara halva White Wedding, om det är någon som har hela så hojta gärna till! Om det dessutom skulle vara någon som har foton eller film de vet kommer från den spelningen så är ju även det riktigt intressant!

White Wedding
Pretty Vacant
Anarchy in The UK

Rockin' Rollers till tyskland!

2008-09-17T14:58:00.004+02:00

Jag har tidigare nämnt att London Rollergirls kör sin första riktig internmatch den 27 september. Men det är inte bara i London som det smäller den helgen. Stuttgart Valley Roller Girlz ta emot Londons andra liga, London Rockin' Rollers, i en returmatch för att ge LRR chansen att återupprätta äran efter förlusten förra året.

Matchen är inte bara intressant för att det är två lag som inte matchats på rätt länge, utan också för att det är de enda två ligor som åt minstone haft ambitionen att börja köra med Renegade-regler.

Ur svenskt perspektiv är det också intressant eftersom västkustens hopp Kit Kat Power kör för Rockin' Rollers.

Jag misstänker att Inter Derby kommer rapportera om hur det går eftersom Inter Derbys boss Hooligal också hon kör för Rockin' Rollers. Jag misstänker att hon även kommer hiva upp lite filmer så småningom.

Ta en titt på filmen från förra mötet så länge.

Småskrift - Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider av Peter Krapotkin

2008-09-16T20:10:00.003+02:00

Jag älskar småskrifter, eller pamfletter, från början av 1900-talet. De är så charmiga, så enkla. De är ett genidrag från de socialistiska propagandisternas sida. De var billiga och lättillgängliga för knagrana som slet livet ur sig dag ut och dag in. Inga tegelstenar med massor med goja som dagens röda falanger gärna kan komma dragandes med.

Jag har ett gäng i gömmorna och tänkte försöka scanna en del och göra tillgängliga. Jag börjar med Pjotr Kropotkins(tidigare skrev man Peter Krapotkin på svenska, men det betraktas tydligen som åldersdiget idag) trevliga lilla "Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider". Det är verkligen i sista sekunden jag scannar den. Den är i upplösningstillstånd och får knappt lämna plastfickan den ligger i för att det lösbladsystem den förvandlats till inte ska blandas bort helt. Den är tryckt 1920 på Bokförlaget Brand. de var ju riktigt flitiga med småskrifterna under 10- och 20-talet!

Just det här exemplaret har dessutom en lite mini-recension i slutet. Vem det nu var som ägde den under 1989 har med prydlig skrivstil plitat dit:
Färdigläst 19/12 -89
Ngt substanslös och tråkig. Översättningen är dessutom ganska stelbent.
Kolla själva om ni håller med!

Pjotr Kropotkin - Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider

Surkärringar...

2008-09-16T16:41:00.002+02:00

Jag måste bara få spy lite galla en stund...
I två tidigare inlägg har jag nyligen hoppat på folk som kommit och gått i vår rörelse. Och nu fortsätter jag, jag förstår om ni blir trötta på upprepningar men det är min blogg och jag skriver vad fan jag vill! I det första så hänvisade jag till ett inlägg som gjorts på Farbror Punks blog när nån jöns från Timbro försökte sig på att uttrycka sig på ett högre plan än det moluskplan de är vana vid i utsugarnas högborg. Farbror Punks inlägg fick givetvis svar och antalet kommentarer kilade iväg ordentligt. Kommetarerna utveckaldes till en debatt(nåja...) där en del från punkens första generation utmärkte sig ordentligt.

Vad är det som gör att så många från de första generationen beter sig som griniga småungar? Det jag irriterar mig på är det självgoda svammel som ofta dyker upp så fort det vankas punknostalgi. Det dyker nästan alltid upp nått spån som var punkare några månader -79 som benhårt ska definiera vad punk är, de var ju med på riktigt liksom. Och det är alltid samma svammel om hur banbrytande och kontroversiellt det var. Och visst det var det, men kom igen, liksom allt annat så la sig nyhetens behag och sen var det bara samma gamla tråkande som svensson alltid utsatt dem som sticker ut för. De glömmer bort att de var tonåringar, och alla nya generationer bygger upp en bild av sig själva som speciella. Det gjorde vi i slutet på 80-talet och det gör kidsen idag. Det är så det funkar när man upptäcker punken och bryter sig loss från de normer man ser runt sig i framförallt skolmiljön.

För att göra det ännu värre så envisas många från första generationen att enbart erkänna de band som fanns då. Visst, jag romatiserar också de band jag kollade in när jag var osnuten tonåring. Jag kommer nog alltid tjata om Karl Brun för alla som pallar lyssna, men det innebär inte att jag dissar nyare förmågor som t.ex. Gatans Lag, Appalachian Terror Unit eller för all del Körsbärsfettera(som ju hypats hej vilt senaste veckan). Vill man utvecklas över huvud taget musikalilskt så kan man inte enbart lyssna på Dr. Zekes singel i 20-25 år, hur jävla bra den än är. De ger ju liksom inte ut ny musik, det gör ju trots allt de nya akterna.

När många från förstagenerationen går loss så heter det att ingetnting efter 81-82 över huvudtaget är punk. Punken dog med Sid Vicious liksom. Och det är det budskap som rapas om och om igen när nostalgin kommer fram. Den här förbannade Bernspunken som blir uppskjuten gång på gång, SVTs "punkafton" de hade för något år sedan och ett gäng andra ställen är sådana tillfällen då t.ex. Unni Drougge har hävt ur sig obegripligheter. Erkännandet av de punks som hållt fanan högt sen dess de själva ställde sig i ledet, och stramade åt slipsen runt den lönnfeta halsen och blev byråkrater, advokater eller vad fan som helst, är noll. Det är inte det att jag söker deras erkännande generellt. Men om de ska uttala sig om kulturen som helhet, vilket de faktiskt gör när de söker offentligheten, vill jag fan se en återkoppling till det som finns idag och som har funnits konstant även efter det de drog ut säkerhetsnålen ur kinden. De var ju för h-e bara med och drog igång det hela, sen stack de ju. Det är ju vi som sliter dagligen, och kanske gjort det i 15-20 år eller mer, som ser till att punken idag är många resor starkare, vitalare och radikalare än de nånsin kunde drömma om -79 när de sprang omkring och antingen avgudade eller spydde galla på Totte Dollar. De planterade fröet men det är vi som kom efter dem som har vårdat plantan och fortsätter vådra den så den ska fortsätta leva och vara en käftsmäll mitt i plytet på det etablerade samhället.

Nu är det givetvis inte så att alla från den första generationen är skitstövlar och pösmunkar. Det finns givetvis vettigt folk bland dem också. Men ganska få av dem gör sig bemärkta utåt. Farbror Punk är ett bra exempel på någon som inte vill att det gamla ska glömmas bort men ändå inte dissar det nya. Lädernunnans Jonas Almqvist är en annan gammal stöt som syns med jämna mellanrum, han dissade Bernspunken på ett riktigt trevligt sätt i sin MySpaceblog. Och Kajsa Grytt som föredömigt vägrade att uttala sig om dagens punkare i SVT-kvällen, som tidigare nämnts, eftersom hon inte kunde något om dagens scen.

Zine - Pirates Unite

2008-09-15T15:41:00.006+02:00

Jag har en fabliesse för sjöröveri. I början av 2000-talet gav jag därför ut ett zine om sjöröveri som hette Pirates Unite. Det var rätt anspråkslöst och kom bara ut med två nummer eftersom jag helt tappade geisten i samband med att Pirates Of The Carribean hade premiär. Ett tredje nummer påbörjades men kom aldrig ut.

Nu lägger jag ut hela faderullan som pdf-filer. Det blev lite knas när jag exporterade filerna från InDesign så ett gäng typsnitt följde inte med. Men det får ni leva med. Om ni ändå vill ha dem som de ska vara så bör tysnitten vara Intimacy, Tatoo Ink och Freebooter Script, fas mitt minne kan svika mig så gnäll ine på mig om det blir fel.

Dessutom lägger jag upp det ofärdiga nummer tre också.

Pirates Unite #1

Pirates Unite #2

Pirates Unite #3

I zinet finns texterna till ett gäng låtar. Mp3or till en av dem har jag sedan tidigare lagt på på MenVaFan.net

Slime - Störtebeker

Serie - Nothing Nice To Say

2008-09-14T16:11:00.000+02:00

Webserier är inte lika kul som riktiga pappersserier, det är bara så. Nothing Nice To Say är en webserie. Det är ett minus. Det andra är att den helt speglar den amerikanska punkscenen. Inte för att jag inte gillar amerikanare, utan för att en del skämt missar igenkänningsfaktorn eftersom det ibland blir lite för collegepunk. Fast Nothing Nice To Say har helt klart sina förtjänster.

Och för att göra stockkonservativa gamlingar som mig glada så släpper de snart det första abumet i pappersform!

Medan ni väntar kan ni gott och väl ta en titt på det som publicerats på webben. Och det finns en hel del strippar att gräva sig genom. Den första publicerades 25 februari 2002!

Mer turism...

2008-09-13T23:17:00.002+02:00

Det är när det dyker upp nyheter som den här som jag surnar till och inser hur många det är genom åren som bara ser vår kultur som något man bara studsar i innan man ger sig ut i världen och blir pappas pojke. Visst, på 70-talet såg inte punken ut som idag men det är trots allt inte bara bland första generationens punkare man hittar dem som i den här artikeln betraktas som "lyckade". Kruxet är att mycket av det som kallas för lyckat innebär att man brutit helt med många av de ideal som punken ändå har ineboende i sig. Och då tänker jag inte bara på anarkopunken och crusten, utan även trall, Oi! och andra som inte alltid är lika politiska.

Det jag säger är inte att det per automatik är att sälja sig när man pluggar vidare och blir t.ex. ingenjör eller arkitekt, däremot så hävdar jag bestämt att bli direktör för ett energibolag är att svika idealen. För att inte tala om stolpskottet jag skrivit om tidigare som jobbade för Timbro.

Att folk som varit inne och studsat i vår kultur, framförallt första generationen, är driftigare än folk generellt kan säkert vara sant. Grunden för vår kultur är ju trots allt insikten att man kan göra själv, utan storbolag. Och lär man sig det kan man säkert utnyttja den kunskapen även som energi-VD eller kapitalistlakej. Det är ju lite det som är problemet med kunskapsutjämning(som ju faktiskt är vad vi håller på med), det är inte bara vi som får tillgång till kunskapen. Även de andra får tillgång till den.

Men vad är det då som är så hemskt med att folk hänger med oss en sväng, drar härifrån och sen gör karriär och tackar oss för hela rasket? Problemet ligger har flera nivåer. Dels det gamla vanliga att man utgår från att punkare är dumma i huvudet, annars skulle de aldrig bli punks. Därför blir det en nyhet när nån hävdar någonting annat. Det är ett tema som återkommer gång på gång. Nyheter som den här publiceras ju lite nu och då.

Men värre är problemet att folk som inte har ett skit med oss att göra längre vill skaffa sig cred genom att skylta med att de en gång i tiden var punks i en kvart. Den cred de helt förlorat genom att istället bli en del av det etablerade samhälle som punken i mångt och mycket ställer sig mot. I deras värld är det sånt som kallas renomésnyltning.

Fast allra värst är det när folk som gör karriär aktivt ser sin sväng som punakre som "ungdomsynder" eller "sånt man växer ifrån" när de idag helt jobbar för att krossa sånt vi står för. Folk som en gång i tiden spelade i källarband men idag jobbar på Live Nation med att utrota allt liv som finns hos gräsrötternas musikscen eller folk som utnyttjar den kunskap de fått om formgivning genom zine elller affischer för att kränga ytterligare en meningslös pinal. Varje gång de pekar på sin bakgrund som punkare är det vårt namn som svärtas ner. Det är vårt rykte som dras i samma smuts som Shell och Jan Björklund badar i varje morgon.
Och det, är fan inte okej!

Film - Dudes

2008-09-13T22:10:00.006+02:00

Jag måste ha varit 16 bast när jag såg Dudes första gången. Om jag inte minns det helt fel var det en av rullarna vi såg hemma hos Koffe. Han bodde i sina pärons källare och där huserade han med alla sina filmer. Han var filmtok redan på den tiden.

Dudes släpptes -87 så det är under det där skumma årtiondet vi kommer ihåg som 80-talet. En av 80-talets paradoxer var att samtidigt som man skapade hemskheter som Stock, Aitken & Waterman så släpptes punken fram lite nu och då även i mainstreamkulturen. Givetvis helt och hållet på mainstreamkulturens villkor, men ändå. Just ett sånt släpp är Dudes. Inledningen är en konsert med Vandals nånstans i NY och sen utvecklas rullen till nån mysko mix mellan roadmovie, western, drama och komedi.

Filmen handlar om att två NY-punkare ska hämnas mordet på deras polare(som spelas av Flea från Red Hot Chili Peppers), mitt ute på vishan. Den ena punkaren spalas av Jon Cryer som innan den här filmen mest var känd för att ha spelat Duckie i Pretty In Pink men idag bara känns igen som Charlie Sheens brorsa i Two And A Half Men.

Som helhet kan man lugnt säga att det inte är världens bästa film, men en lagom avkopling om man bara är ute efter att slappa en stund. Inget speciellt men lite kul att se att punks inte bara porträtterats som ligister som försöker råna folk. Det kanske å andra sidan inte är så konstigt. Regissör till rullen är Penelope Spheeris som även ligger bakom Decline Of Western Civilization och Suburbia

Något år senare hittade jag soundtracket på vinyl. Eftersom jag har en liten svaghet för metal så tyckte jag det var helt ok. Visst, många av banden gör inte sina bästa framträdanden, men det klarar sig bra ändå. Det har dessutom en släng av depprockssjukan, men det är sånt man får räkna med från en hollywood-produkt från -87.

Eftersom jag har mina plattor undanstuvade någonstans i glesbygden så har jag inte mitt ex av plattan tillgänglig så jag fick googla låtlistan från filmen, och CD-utgåvan av soundtracket ser ut så här.

Rock N' Roll Outlaw - Keel
Urban Struggle - The Vandals
Show No Mercy - W.A.S.P.
Vengeance Is Mine - Simon Steele & The Claw
These Boots Are Made for Walkin' - Megadeth
Time Forgot You - Legal Weapon
Jesus Came Driving Along - The Leather Nun
Mountain Song - Jane's Addiction
Lost Highway - The Little Kings
Dudes Showdown - Charles Bernstein & Co.
Amazing Grace - Steve Vai

Torrenten på the Pirate Bay:
DUDES_1987_JON_CRYER

Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul

2008-09-12T18:08:00.004+02:00

Fan, när jag skriver en blogg som täcker både rollerderby, subkultur och musik kan jag inte låta bli att skriva något om outlawrockens företrädare i rollerderbyscenen, Uncle Leon and the Alibis. Hade de varit från Alabama hade jag kallat det southern rock(ni vet sånt där som Lynyrd Skynyrd lirar), men nu är de från New York så det skiter sig med en sån benämning. Att de är kända utanför en rätt liten scen i NY kan de helt och hållet tacka låten "Roller Derby Saved My Soul" för. De skrev låten mer eller mindre som ett skämt och blev tokförvånade när den slog stort, och då menar jag stort, i rollerderbyvärlden. Låten gav dem helt plötsligt gig över hela nordamerika under 2007, men efter de gjort en fet usa-turné så bestämde de sig för att lägga ner.

Men låten finns kvar och är sannolikt fortfarande den vanligaste låten för rollerderbyligor att ha som musik på sina MySpacepresentationer.

Men det räcker inte med det. För ett litet tag sen dök det upp en namnlista på nätet för att låten ska få vara med på soundtracket till Drew Barrymores nästa rulle "Whip It". Den har givetvis temat rollerderby, mer om den senare.

Jag hivar in en liten video från en spelning i NY också.

Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul.mp3

Pyssel - klippdocka

2008-09-12T16:49:00.002+02:00

Pyssel är en bisarr företeelse. Det är en så enkel grej, samtidigt som den i sin grund luktar folkhem så kraftigt att man nästan tror man är tillbaka på det där mögelskadade dagiset 1976.

Trots den skräck som lurar i vassen runt pysslet finns det visst pyssel som kan vara kul att visa upp. Den här klippdockan hittade jag för några år sedan. Den delades ut i samband med lanseringen av låten Punk Rock Girl som släpptes -88 av Dead Milkmen.

Jag vet, Dead Milkmen är ett sånt där skitnödigt band som man blir skittrött på. De ser ut som sådana där collegekids som fått för sig att det är så jävla alternativt att ha en tvärrandig tröja i mossgrönt och gult, beige braller och en par Vans på fötterna. Samtidigt som de kör med pagefrilla och glajjer med tjocka svarta skalmar. De skriver bara texter om hur hemskt det är att växa upp i medelklassen för mamma förstår mig inte och tycker att de är sååå mycket smartare än alla de som inte läst grundkursen i filosofi. Hur de kom att betraktas som punk vette fan, men de får konstiga saker för sig på andra sidan pölen ibland.

Nåväl, klippdockan är i alla fall kul. Så här är den. Klipp ut, måla och ha skojsigt! Jag har minst en klippdocka till på lut så det kan bli en hel samling!

Dead Milkmen - Punk Rock Girl

Serier - från Anti Passiv

2008-09-08T16:01:00.002+02:00

Anti Passiv var ett zine i mitten av 80-talet. I nummer ett(kom det fler?)från 1984 fanns den här serien med. Rätt naiv och charmig. Ett försök till en strippserie för punkare!

Europas första internliga!

2008-09-08T13:21:00.008+02:00

Europas första internliga i rollerderby drar igång på riktigt den 27e september! Givetvis är det London Rollergirls som är först med att få ihop tillräckligt med åkare för att kunna dela upp sig i tre lag. Steam Rollers, Suffra Jets och Ultraviolent Femmes. Just nu ser laguppställningen ut som följer:

Steam Rollers

#04 Fox Sake (capt)
#73 Bette Noir (co-capt)
#907 Auntie Terror
#138 eL VISIOUS
#ICU2 Ena Flash
#45 Grrim Rita
# Little Bunny Scroo Yoo
#60 MaePalm
#∞ May BeTwisted
#KGB Misha Naccomplished
#U96 Nuke-Leah
#17 Sky Rockit
#08 Slice Andice
#31 Spooky Von Strange
#.357 Raw Heidi

Suffra Jets
Correctional Felicity(capt)
Kitty DeCapitate(co-capt)
Craic Ho
Dr.Feral
Dot Slash
Evil Nixx
Grievous Bodily Charm
Lyla La Tiger
Mama Mash Bash
Moxie Blitz
N-emma-sis
Poison Arrow
Silky Briefs
Viva KniEVIL

Ultraviolent Femmes
#9 Kamikaze Kitten (capt)
#84 Belle DeBrawl (co capt)
#6-4-5 Bex Offender
#4482 Char Char Gabore
#0.666 Dawn to be Wild
#369 Debbie Does Malice
#42 Grace of Wrath
DFF#77 Hula Gunn
#19 Lola Vulkano
#410 Missyle Elliott
#212FU Mouchete
#900cc Ninjette
#s6 Rose Hypnol
#M25 Scar Crash
#27 Sinister Mary Clarence
#619 time Star Spangled Bandit

Från ett svenskt perspektiv är det värt att notera att Vix Viking än så länge inte är med i något av lagen. Det har sannolikt att göra med att hon varit bortrest under en längre period och inte haft möjlighte att träna så mycket som är brukligt, och därför ännu inte draftats. Jag kommer givetvis följa upp det lilla mysteriet och berätta vart hon så småningom hamnar.

Den 27e är det Suffra Jets som brakar ihop med Ultraviolent Femmes. I dagsläget är det givetvis oerhört svårt att gissa hur det kommer gå. Men om någon skulle ta sig över och kolla in matchen så kan jag tipsa om att slänga ett extra öga på Missyle Elliot, Correctional Felicity, Kitty DeCapitate och N-emma-sis. Missyle Elliot och Kitty DeCapitate är otroliga jammers och kommer nog plocka en hel del poäng samtidigt som de tacklingar och blockar som kommer delas ut av Correctional Felicity och N-emma-sis blir något i hästväg!

Beväpnad Förorts Front!

2008-09-07T23:16:00.000+02:00

Det här skrev jag för några år sedan till vår gamla hemsida MenVaFan.net. Det är inte helt osannolikt att det dyker upp mer skåpmat från den sidan vad det lider...

B.F.F. - Beväpnad FörortsFront, under det sena 70-talet och det tidiga 80-talet var det namnet på allas läppar, eller snarare väggar. På den här tiden var inte tags och graffiti särsklit utvecklat utan klottret bestod i första hand av bandnamn, idrottslag samt deras supportergrupper( som uppstod under den här tiden), benämningar på subkulturer samt symboler och namn på olika politiska grupperingar. Och det var på detta sätt B.F.F. blev berömt, eller snarare ökänt.

B.F.F. var Stockholms förortspunkares kanske inte fullt så seriösa, eller åtmintone militanta, svar på grupper som R.A.F. och Röda Brigaderna. Det började med att några punks ville ha något tufft att skriva på väggarna i stan, men utvecklades till en symbol för tidens politiska punkare.

Efter ett tag när B.F.F. vuxit som begrepp började publikationer som RIP och KloakStank propagera för gruppen. Det skrevs manifest i deas namn och de användes som symbol för den goda framtid alla hoppades på.

Det var B.F.F. som av flera av deltagarna i det tidiga 80-talets 1:a maj-kravaller hänvisade till när man frågade vad de demonstrerade för.

Den enda riktiga aktion som B.F.F. någonsin gjorde sig skyldiga till var sprängningen av en telefonkiosk i en bortglömd förort. En aktion som genomfördes mest för att testa om det funkade.

För några år sedan gick ett rykte om att Beväpnad FörortsFront hade återuppstått och RadioStockholm har omnämnt dem flera gånger under sommaren 2002. Men om det inte sker ett mirakel så stannar nog B.F.F. som ett trevligt inslag i Stockholms punkares kollektiva medvetande.

Varuca Assault och Ginjure Scraps karriärer över!

2008-09-07T04:56:00.005+02:00

Semin mellan Hellcats och Cherry Bombs blev en riktig nagelbitare som avgjordes först vid den absolut sista jamen. Efter en oerhört tät bout där Hellcats visade att de nu bemästrar det som tidigare varit Cherry Bombs kännetäcken, defensiven, så går alltså Hellcats vidare till Calvello Cup med tre poängs marginal! Det blev 30 -27 till Hellcats.

Det här betyder att två giganter inom banked track rollerderby nu lägger rullskridskorna på hyllan. Ginjure Scraps och Varuca Assault, bägge från Cherry Bombs, har spelat sin sista match. En stor förlust för oss som följer TXRD.

Nu väntar Holy Rollers för Hellcats. En motståndare de inte slagit sedan 2003!
Att Sindra Dee dessutom skadat sig i dagens match gör inte det hela ljusare för Hellcats. Ett Holy Rollers som i det närmaste är fulltaligt igen(Helena Handbasket är bänkad som en följd av graviditet) kommer bli en oerhört svår motståndare. Men vi får se vad som händer den 11e oktober då det smäller rejält.

Om ni inte är lika lyckligt lottade som jag som kommer se matchen på plats i Austin så kan jag definitivt rekomendera att ni beställer matchen som webcast från TXRD!

Spännande!!!!

2008-09-07T01:23:00.002+02:00

OK, som de flesta av er som läser det här redan vet så är jag helt såld på rollerderby och i natt går semifinalen i TXRD. Matchen kommer avgöra vilka som går vidare till Calvello Cup och där får möta Holy Rollers. Aspiranterna är Cherry Bombs och Hellcats. 2002 års mästare Hellcats som har kommit starkt i år och Cherry Bombs som jagar sitt första guld någonsin. För en av Cherry Bombs legendarer är det dessutom sista chansen att få snöra på sig skridskorna och vara med i Calvello Cup. Ginjure Scraps har nämligen släppt bomben att hon lägger av efter den här säsongen! Samma bomb har även Varuca Assault släppt, men hon har ju redan ett guld i bakfickan som hon tog med Holy Rollers 2004. För att ytterligare öka på spänningen är även Kate Or Dye tillbaka efter ett riktigt ruggigt armbrott som hon ådrog sig i matchen mot Holy Rollers tidigare i år.

Ja vi får se hur det går. Jag postar säkert en uppföljning om några timmar...

Serier - från Strömlös

2008-09-07T00:40:00.001+02:00

Efter Ultra så vet vi ju alla att vi fick vårt Hunddagis. På hunddagis så gavs det ut ett litet zine. Zinet hette Strömlös och webifierades av Jonas för några år sedan. I den vevan så blev ju även de serier som fanns i zinet möjliga att se på en dator. Och det är dem ni ser här under. tyvärr kommer jag inte ihåg om Strömlös kom ut i mer än ett nummer. Men på nätet finns det dock bara ett, och det finns här.

Den första serien handlade om hur vi fick vårt dagis. DEt var ju en tämligen intressant historia bara det.

Resten av serierna från Strömlös var väl inte så märkvärdiga. Lite allmänt punkiga på det där sättet m,an gör serier som allmänt frustrerad tonåring. Men så här i efterhand är det skitkul att se dem.

Radical Cheerleading

2008-09-07T00:35:00.000+02:00

För sisådär åtta år sedan skrev jag en lite text om ett fenomen jag hittade på nätet. Radical Cheerleading var på den här tiden i det närmaste okänt i europa, och det var definitivt okänt i sverige. Sedan dess har det skett en stor förändring. Både vad gäller förekomsten av vanliga cheerleaders och dess radikala motsvarighet.

På senare år har det dykt upp ett fenomen i Amerikanesien som kallas Radical Cheerleading. Det är ett på alla sätt väldigt amerikanskt fenomen. Ett sätt att variera protesten samtidigt som man sträcker upp ett långfinger åt samhällets almännt otrevliga människo- och, i synnerhet, kvinnosyn. Att det dessutom uppfyller det behov som är odlat djupt i den amerikanska kulturen att få vara en av de "snygga" för många som aldrig annars skulle få vara med om det, såsom kraftiga, handikappade, snubbar och andra som inte passar in i bilden av hur en cheerleader "ska" vara, är bara ett plus.

Fenomenet kan spåras tillbaka till några kvinnor i Florida som i mitten på 90-talet surnade på hippieattityden som de tyckte genomsyrade alltför stor del av den amerikanska rörelsen vid den här tidpunkten. De spånade lite och kom på idén att ha en cheerleadinggrupp vid något tillfälle. En cheeerleadinggrupp med radikala texter, utan utseendehysteri och med humorn som vapen.
Det visade sig att de hittat ett koncept som höll. Över hela nordamerika började det dyka upp "Radical Cheerleading Squads" som deltog i protester, demonstrationer och även arrangerade egna evenemang.

Som europé är det lite svårt att förstå symbolvärdet i att använda sig av cheerleadern som kampmetod, men det ger ett genljud i usa och kanada så det verkar inte vara helt av banan. Att använda sig av metoden på den här sidan pölen är nog minst sagt svårt. För att inte säga på gränsen till naivt. Cheerleaderkulturen finns inte här, trots idoga försök från svenska hockeylags att införa den. Cheerleaders ses med oblida ögon i de mest oväntade läger. Black Army hade länge väldigt svårt för AIKs "Guldvippor" och det gick så långt att Guldvipporna numer snällt får sitta och vänta på att Black Army skrikit färdigt innan de kan genomföra sitt program. Men efter att de funnit sig i sin underordnade roll är de åtminstone accepterade av klacken.

I och med detta kom, som ett brev på posten, också några av cheerleadingens verkliga problem i dagen. Objektifieringen och den sexism som är inbyggd i idén av att de söta/snygga tjejerna bara ska heja och vicka på rumpan, medan killarna ska visa sig manliga. Än så länge har dock inte den här kulturen blivit så grundmurad här som den är i usa, och vi får hoppas att den aldrig blir det. Fast å andra sidan kanske vi då får några radical cheerleaders...

Serier - från Brand

2008-09-05T06:04:00.000+02:00

Serier har vi alltid gillat. För några år sedan scannade jag in lite serier som hade publicerats i Brand under sent 80-tal/tidigt 90-tal. Det blev aldrig av att jag la ut dem ordentligt någonstans eller gjorde något annat vettigt av de inscannade materialet. Men nu kan jag ju lägga upp dem här! Det är 6 stycken serier. Av varierande kvalité ska väl tilläggas. Att de dessutom kan ses som tämligen vulgära av den politiska rörelse som finns idag får väl helt enkelt illustrera de skillnader som finns mellan rörelsen då och rörelsen idag.

Varför envisas Paulianerna att använda Jolly Roger?

2008-09-05T05:42:00.000+02:00

Det här är del ett av berättelsen om Störtebecker och Vitalierna som skrevs för Zombie, de svenska St. Pauli supportrarnas medlemstidning. Den publicerades där i två delar. Här följer de bägge direkt på varandra.

Jolly Roger torde vara vanligare på Millentor än Paulis egna brun-vita flagga. Jolly Roger är en benämning som härstammar från 16- 1700-talet. Exakt var och när uttrycket myntades vet man faktiskt inte. Jolly Roger är givetvis vad man kallar den svarta dödskalleflaggan med korslagda benknotor. Varför den kallas just Jolly Roger tvistar historikerna om än i denna dag. En kvalificerad gissning som många håller som trolig, är att namnet kommer från franskans Jolie Rouge ("Vackra röda") vilket sägs vara vad sjömännen kallade den röda flagga som hissades i sjöstrid för att visa att man inte gav någon nåd, det vill säga att alla på den förlorande sidan avrättades och inga fångar togs. Om man däremot tog fångar hissades ofta istället en svart flagga som ett tecken på att det utsatta fartyget hade en möjlighet att överleva bara man gjorde som anfallaren sade. Dödskalleflaggan i sig dyker upp hos pirater i mitten/slutet på 1600-talet och förekommer både med andra motiv och färger än den "klassiska". Den ökände Svartskägg hade exempelvis ett helt skelett på flaggan och Bartholomew Roberts hade ett porträtt av sig själv stående på två dödskallar.

Att FC St. Paulis supportrar har börjat använda den här symbolen har med all sannolikhet att göra med Hamburgs och norra Tysklands historia. Under slutet av 1300-talet dök nämligen en grupp pirater med ett Robin Hood-liknande rykte upp. Piraterna kallades Vitaliebröderna och de flesta härstammade från norra Tyskland. Vitaliebröderna bildades i samband med belägringen av Stockholm 1389. Albrekt av Mecklenburg var för tillfället svensk kung och, kan man lugnt påstå, en tämligen impopulär sådan. Hans impopularitet ledde till att den svenska adeln med hjälp av framförallt Danmark inledde ett krig mot Albrekt. Albrekt åkte på dyngstryk och hamnade till slut med sina sista allierade i Stockholm som belägrades. För att undsätta Albrekt och Stockholm drog flera av hans tyska släktingar och vänner ihop en grupp tämligen vilda och bångstyriga unga män från den tyska lågadeln. Dessa ynglingar fick till uppgift att smuggla in förnödenheter, viktualier på äldre svenska, till Stockholm. De lyckades med sitt tilltag och fick därmed sitt namn, Viktualiebröderna eller Vitaliebröderna. Albrekt däremot lyckades inte och fick lämna Stockholm och Sverige. Vad som hände med honom och Sverige sedan borde ni ha lärt er på mellanstadiet, dessutom har det inte med vår historia att göra. När belägringen av Stockholm var över hade Vitalierna inte längre något uppdrag men de trivdes med sitt äventyrliga liv och inledde en karriär som pirater.

Det som gjorde Vitaliebröderna speciella och gav dem deras "Robin Hood-rykte", var det faktum att de var de första piraterna i den kristna historien som inte betalade sina besättningsmän en fast, om uppdraget var lyckat det vill säga, betalning på samma sätt som om det var ett fartyg i handelsflottan. Vitaliebröderna delade istället på vinsten, givetvis fick kapten och andra med högre befattning en större del av kakan, men alla delar var relaterade till vinsten. Var det senaste tilltaget inte fullt så lyckat fick även höjdarna vända på örena. Det var detta sätt att fördela bytet som gav dem det andra namn som de är kända under, framförallt i Tyskland, "de Lijkdeelern" (stavningen är valfri eftersom det medeltida Tyskland, liksom det medeltida Sverige inte hade några stavningsregler). "De som delar lika" skulle man lite tafatt kunna översätta det till. I Friesland berättas det även historier om hur de delade med sig till de fattiga. Något som är betydligt svårare att belägga historiskt.

Bland kaptenerna är det framförallt en som gått till historien, Klaus Störtebecker. Han fick sitt namn, "Störtebecker", eftersom han kunde svepa ett stop (som under medeltiden var betydligt större än dagens stop, minst en liter) utan att ta det från munnen. Störtebecker var dock inte ensam, det fanns även andra berömdheter såsom Mannteufel och fler till dessa. Men vår vän Klaus är dock den mest kända och även den med starkast koppling till Hamburg.

Nu när vi fått upp nyfikenheten hos er för Störtebecker och de andra tar vi en paus i berättandet till nästa nummer, då historielektionen fortsätter med en mer ingående beskrivning av Stötebecker och det dessutom kommer med en förklaring till varför en av krogarna i Hamburg heter "Bunte Kuh".

Del 2

När vi sist lämnade Störtebecker och hans kumpaner så hade de precis lämnat Stockholm efter att tyskarna hade lämnat staden. Vitalierna som nu inte längre behövdes av Albrekt och hans vänner ville ju dock inte överge det äventyrliga livet och sökte sig istället en ny bas. Eftersom sjöröveri var deras gebit så passade en ö deras behov ypperligt, en ö med en hamn skulle dessuom passa dem ännu bättre. Ön och hamnen de siktade in sig på blev Gotland och Visby. Här slog de sig ner och härjade östersjön tämligen ostört. Det är först i slutet av 1390-talet som problemen börjar hopa sig. Tyska Orden, en riddarorden som vi den här tiden är en av de största maktfaktorerna i östersjöområdet, tycker att Vitalierna tar sig aldeles för mycket ton och bestämmer sig för att driva bort dem från Visby. 1398 tar således Vitaliernas visit på Gotland slut.

Störtebecker med anhang tyckte dock inte att östersjön hade gjort sitt som mjölkko och flyttade sin verksamhet till Rügen där de fruktade Ranerna hade haft sin bas i mitten på 1100-talet. Men nu hade hamnstäderna i östersjön sett att det gick att spöa Vitalierna så de började organisera sig och redan 1400 så flyttar man sin verksamhet till Ostfriesland. Störtebecker själv finns då i någon form av tjänst hos rovriddaren Kenno ten Broke, vars dotter han också gifte sig med. Och med utgångspunkt från te Boreks borg fortsatte han sina härjningar.

Nu hade dock Hansan surnat helt och hansastäderna Lübeck och Hamburg gick ihop och satte upp en flottstyrka som i juli 1401 drabbar samman med Vitalierna. Störtebecker på sitt flaggskepp Rote Teufel blir upphunnen och fångad av Simon av Utrecht på hans kogg "Die durch die See brausende bunte Kuh aus flandern mit ihren starken Hörnern" av slentrian förkortat till Bunte Kuh.

Störtebecker togs till Hamburg där han ställdes inför rätta. Det enda man egentligen vet om hans fångeskap och död är att han avrättades. Eftersom han var populär bland befolkningens lägre inkomstskikt redan på den här tiden så började legenderna frodas omedelbart, vilket leder till att man inte vet vilka historier som är helt gripna ur luften och vilka som har en grund av verklighet.

Det berättas bland annat Störtebecker erbjöd Hamburg en kätting av rent guld som skulle sträcka sig runt stadens hela stadsmur( där en av portarna låg vid, ja just det Millerntor) mot att han och hans besättning skulle få gå. Kättingen skulle tillverkas av det guld som sades vara kärnan i stormasten på Rote Teufel. Det sägs också att Störtebecker fick ett erbjudande från Hamburgs domstol. Om han efter att fått huvudet avhugget kunde stapla förbi någon eller några av sina besättningsmedlemmar så skulle dessa få gå fria. Ett erbjudande han accepterade(han kunde ju inte annat än dö ändå...). Det berättas vidare att när bödeln huggit huvudet av Störtebecker så börjar liket stapla förbi de uppställda besätningsmännen. Men till bödelns förskräckelse( ha fick betalt per huvud han kapade) så föll inte Störtebecker ihop utan att bödeln la krokben för honom efter att han befriat flera lyckliga ur sin besättning.

Efter sig lämnade Störtebecker en vildvuxen flora av legender och också möjligtvis en tämligen stor skatt. Var den skulle ligga försökte man ta reda på redan under 1400-talet men det har aldrig framkommit att någon skulle ha hittat den. De olika ställen där det ryktas att den skulle kunna ligga är framförallt på Gotland, närmare bestämt i någon av de klosterruiner som fanns redan på Vitaliernas tid eller på Rügen.

Som avslutning får vi ta och instämma i Störtebeckers valspråk - "Guds vän och hela världens fiende"

Des lieben Gottes Freund

Und aller Welt Feind!

Turister och andra larvpottor...

2008-09-05T00:52:00.000+02:00

Farbror Punk som ligger bakom PunkTjafs driver ju även en blogg. För sisådär två år sedan skrev han ett kort inlägg med spetsen riktad mot Timbro. Nu har han fått ett svar som är av det absolut töntigaste slaget. Någon snedseglare som kallar sig Nicke Punk har svarat så här:

"Bara så du vet så är vi flera fd punkare i Timbrokretsen. Punk har aldrig varit lika med sunkig socialism och kollektivt tänkande, snarare tvärtom."

Stolpskottet hivar sen upp en länk till Timbro. För er som inte vet vad Timbro är så kan man snabbt sammanfatta det med att Timbro är högerns tankesmedja, det är med andra ord de som ligger bakom högerns politik de senaste 20-30 åren. Ett gäng praktarslen skulle man ockå kunna säga. Och till det mäktiga praktarslen. De företräder helt och hållet kapitalet och alla de kriminella bastarder som år efter år plundrar oss på det vi skapar med vårt arbete.

Att det där finns folk som stoltserar med att de är f.d. punkare må vara beklagligt men knappast förvånande. Vår subkultur är visuellt stark och i många fall kontroversiell. Det leder till att det dyker upp människor bland oss som bara är med under en kort period innan de åter faller in i fållan. De revolterar lite chict, under ett halvår eller så när de går på gymnasiet, men sen ställer de sig åter i ledet och gör vad som förväntas av dem. De kan till exempel bli de tärande klassernas förespråkare på Timbro. Vi har alla sett dem, och de flesta av oss har vid något tillfälle betraktat någon av dem som sin vän. Vissa av dem lämnade oss av skäl vi kan förstå och respektera, men andra, som den här Nicke, bara är ett exempel på en turist. Någon som efter det lilla äventyret söker sig till sin trygga bakgrund bland samhällets absoluta avskum i överklassen.

Nickes påstående att det snarare skulle vara så att punken går på tvärsen med socialismen gör att man undrar om killen är fullständigt rubbad eller om han bara far med osanning av rent propagandistiska skäl. Eller så övar han bara på det orwellska nyspråk som högern och dess blodtörstiga lakejer så gärna slänger sig med. Att alla punkare inte per definition är socialister är visserligen sant. Men punken som sådan har starka kopplingar till den frihetliga socialismen, det är ett enkelt faktum. Påstår man något annat ljuger man.

Punken är en subkultur som redan med Pistols inledde ett kärleksförhållande med anarkismen. Ibland är det sämre ställt med förhållandet, som när Wattie i Exploited vräker ur sig diverse trams. Men väldigt ofta är det en stark relation. Crass, Conflict, Flux Of Pink Indians och de andra banden i den kretsen var nog de som först tog förhållandet till nya nivåer och vi fortsätter att jobba på vårt förhållande. Men band som Appalacian Terror Unit, tidningar som Profane Existence och festivaler som Punk Illegal måste man vara fullständigt imbecill för att inte se den nära relation som växt fram mellan punken och anarkismen.

För Farbror Punks egna svar till snedseglaren kolla här.

Jensen slaktar bolsjevismen

2008-09-02T13:00:00.000+02:00

Jag kommer lite nu och då återpublicera saker jag skrivit på andra platser som jag tycker kan vara kul, eller helt enkelt värda att återpubliceras. Den här recensionen skrev jag för Yelah för snart tio år sedan. Då var det mycket ståhej i pressen från nyliberalt och liberalt håll om hur hemsk vänstern är eftersom Stalin var en skitstövel. Man hde precis publicerat "Kommunismens Svarta Bok" och en hel del annat nonsens. Jensens "Bolsjevism - Syndikalism" är dock fortfarande nyttig läsning. Framförallt för oss i den frihetliga vänstern, nu när en hel del olika kommunistiska strömningar börjar göra sig hörda i våra led. Det är inte längre bara Marx, utan andra tänkare som står betydligt närmre Stalin, som t.ex. Lenin själv har börjat citeras. Då kan det vara nyttigt att komma ihåg vad de här människorna skrev, tyckte och tänkte. Redan innan de stora utrensningarna, invasionen av Tjeckoslovaien och t.o.m. innan Kronstadtsupproret.
Recensionen publicerades för första gången fredag 30 april 1999.

Under ledning av Lars Lejonborg har olika former av liberaler den senaste tiden bröstat sig om kommunismens grymheter och allmänna oförmåga att ge foket ett drägligt liv. Till ledstjärna har man valt boken "Kommunismens svarta bok" som höjs till skyarna som något nytt, på samma sätt som de påstår att kommunismen aldrig utsatts för någon saklig eller allvarlig kritik.

Detta är inget annat än nyliberal goja!

Kommunisternas brott har mer än en gång kritiserats av oss frihetliga socialister, och vi är inte så sena i svängarna att vi väntar tills Sovjetunionen gått under och ersatts av, ja bara gudarna vet vad. Att Emma Goldman tidigt hamnade i konflikt med Lenin vet vi alla och Kropotkins kritik av bolsjevismens villfarelser är inte heller helt okänd. Men att SACs egne Albert Jensen redan 1921 skrev en betydande och träffsäker kritik av den unga diktaturen är det inte fullt så många som vet. Boken som gavs ut av Federativ fick namnet "Bolsjevism - Syndikalism" och kan nog mer klassificeras som en slakt av bolsjevismen än en kritik. Genom att flitigt använda sig av citat, förvånansvärt ofta från bolsjevikerna själva, bevisar han bristerna och de logiska vurporna I bolsjevikernas teori och de hemska följderna därav.

Boken är uppdelad i tre delar.

I den första delen går Jensen igenom bolsjevismens teori och pekar på de olika delar som omöjligt går att kombinera med ord som frihet, rättvisa och socialism.

Del två är en genomgång av vad som hänt i Ryssland sedan revolutionen fram till när boken skrevs. Han visar här på det logiska i att Ryssland mer eller mindre dukar under som en direkt följd av den kommunistiska diktaturen.

Den tredje avdelnigen är en jämförelse mellan bolsjevismen och syndikalismen. Sydikalismen går inte helt oväntat segrande ur jämförelsen.

Kritiken känns måhända inte ny, men om man nyligen upptäckt den frihetliga vänstern och inte har riktig koll på skillnaden mellan frihetlig och auktoritär vänster så är Jensen verkligen att rekommendera. Som historiskt dokument känns den inte heller helt oviktig, genom att på ett bra sätt redovisa källorna till citaten kan den historieintresserade gå tillbaks och kontrollera de olika källorna, som är tämligen vitt spridda mellan de olika socialistiska falangerna.

Eftersom boken är skriven på 1920-talet så är inte språket så ansträngande fullt av ålderdomliga stavningar och ord, endast i vissa citat kan det kännas lite ålderdomligt. Den enda kritik som kan vara berättigad mot boken är att det ibland är svårt att se övergångarna mellan olika berättartekniker och det blir lätt farthinder i läsandet. Extra märkbart blir det givetvis när han växlar mellan den ironiskt, hånande agitatorn och den välvilliga läraren, då kan man ibland känna sig nödd att läsa om det aktuella stycket och det känns onödigt.

Helhetsintrycket är gott och betyget blir fyra av fem möjliga revolutionärer.

Punkmordet

2008-09-02T11:57:00.000+02:00

1981 var punken fortfarande ung och att knata runt med paj och kängor väckte betydligt mer uppmärksamhet är det gör idag. Som punkare var man påpassad och media gullade inte direkt med den här subkulturen som man inte riktigt förstod sig på. Den 28 Februari 1981 utspelade sig ett tragiskt drama i Stockholm. Media kom att måla upp det som "punkmordet" och skriverierna om det fick till viss del punken att tappa fart i stockholmsområdet.

"Punkmordet" var, såvitt jag begripit det, ett slagsmål som helt enkelt gick för långt. Det var en av punkarna som hängde i Gallerian som rök ihop med en rätt trasslig kille från Lidingö och det hela resulterade i att killen från Lidingö, Roger, dog av skadorna han fått när han blev knivhuggen i slagsmålet. Johnny, som punkaren hette, var en av medlemmarna i bandet Ur Funktion och han såpelade även gitarr i Brilliant Boys. Johnny(som även gick under namnen Johnny Genomrutten och Wanker) och några kompisar var på väg för att se en spelning med sina polare i the IMPS när de på perrongen till Gamla Stans tunnelbana sprang ihop med gänget som Roger var med i. Exakt vad som hände är givetvis svårt att veta, men Johnnys berättelse direkt efter, innan han visste att roger var död, gick ut på att det andra gänget hade muckat med dem för de var punkare och sen hade det brakat loss. Johnny och hans kompisar blev givetvis för sena för att se IMPS så de drog genast vidare. Men bara kort stund senare greps Johnny av snutar som kallade honom "punkmördare" när de slängde in honom i polisbilen.

Johnny blev dömd för dråp och knäcktes helt av fängelsetiden, han var rätt ung när det hela utspelade sig. När han släpptes var han inte längre den lättsinniga och glada människa hans vänner kände innan. Istället var han inbunden och han gled från sina gamla vänner. 2002 dog han i lunginflammation.

Killen som dog var en rätt strulig kille som gick i Bodal Skola ute på Lidingö. Jag skulle gissa att även en annan kändis, som fem år senare skulle dömas för att ha sparkat ihjäl Ronny Landin på Nickstabadet, gick på Bodal samtidigt som Roger. Nämligen Klas Lund. En som däremot med säkerhet gick på Bodal samtidigt som Roger var Henrik Weston som för något år sedan kom ut med boken "Hej, det är vi som är Vem Bryr Sig? En två tre fyr!". Han skriver kort om händelsen på ett sätt som klargör att han hade föga till övers för punkarna som hängde i Gallerian. Han kallar Johnny "idiotpunkare". Samtidigt är det lilla han skriver om Roger inte heller särskilt smickrande.

Samma skola skulle även jag komma att gå i några år senare. Själv gick jag på lågstadiet när det här skedde och en av mina fritidsfröknar var bekant med Roger. När jag senare gick på högstadiet så kom det hela på tal igen när det visade sig att varje år på, det som på den här tiden kallades, VANT-dagarna(Våld, Alkohol, Narkotika, Tobak) så visades filmen om "punkmordet", som producerades i vad som måste ha varit ett rasande tempo av Staffan Hildebrandt. Filmen är en försmak av vad som skulle komma härnäst från Hildebrandt, nämligen "Stockholmsnatt". I "Veckan då Roger dödades", som filmen heter, vill Hildebrandt visa på hur våld och orättvisor är vardag för ungdomarna och att händelserna på tunnelbanestationen bara var et stort missförstånd. I filmen spelas Roger dessutom av Dominik Henzel som för en modern publik, som inte kommer ihåg honom som "Sudden" i "G", mest är känd från en chipsreklam där han dividerar med en potatisodlare om vilken del av potatisen som används till chips.

"Punkmordet" är ingen trevlig del av vår historia, men den kom att betyda en hel del eftersom händelsen till viss del skyndade på punkens tillbakadragande från rampljuset. Medias hetsjakt spädde även på fördomarna om oss som vådsamma galningar som utan rim och reson flyger på helt oskyldiga på stan.

Om det är någon som trots allt skulle vilja se filmen som Hildebrandt gjorde så finns den här. Och det mesta av informationen har jag fått från PunkTjafs artikel om Bosse Belsen.

Ultrabranden 20 år

2008-09-02T05:30:00.000+02:00

Härom veckan var det exakt 20 år sedan Ultrahuset brann. På Kafé44 mindes man det hela med spelning och Tompas patenterade ultrabullar. Köttgrottorna, Johan Johansson och Stefan Sundström var det som stod på affischerna. Att sedan aven Rebel Robert dök upp och drog av några låtar. Bl.a. från sin tid i Kravallsubban Lever kanske inte gjorde alla så glada, men ändå...

Dessutom avslutades kvällen med att Martin, som kom att driva Ultrahusets eftersföljare Hunddagiset, och Tompa med en kör bestående av Johan Johansson, Stefan Sundström och gamla Mollys gitarristen Steffe Ståhl rev av kamplåten Ultrakåken till allas förnöjelse.

Det här gör att jag tänker ge mig in på något som jag inte tror att jag kommer göra så ofta, nämligen lägga ut mp3or här som folk kan ladda ner och lyssna på i hemmets lugna vrå. Precis som så många andra bjuder jag även på omslaget till skivan och som ni förstått vid det här laget är det Ultrasingeln jag länkar till. Den ligger sedan gammalt på min kompis Jonas site om ultrahuset. Men jag länkar till den härifrån så ännu fler ska upptäcka låtens oerhörda underhållningsvärde!

Känga uppåt inte mot punken...

2008-09-02T04:18:00.000+02:00

För drygt tio år sedan fanns det en tämligen djup klyfta mellan Stockholms punkare och de aktivister som vistades i vad som kan kallas anarkistmiljön eller aktivistmiljön, det var även under den här perioden det började bli vanligare att kalla sig autonom i dessa kretsar. Klyftan visade sig på olika sätt men framförallt genom ett förakt gentemot yngre punkare, och även äldre för den delen, från "de aktivas sida".

I samband med detta skrev jag en artikel som publicerades i brand. Oberoende om det var den här artikeln som utlöste det hela eller ej, så var det ändå så att den blev det första i en lång rad debattinlägg rörande subkulturer och hur de påverkar den politiska miljön och tvärt om.

Sedan den här artikeln publicerades har mycket förändrats. Punkare har under flera år varit en accepterad del av aktiviströrelsen och visar därmed också en högre grad av medvetenhet än vad som var vanligt tidigare. Däremot verkar pendeln svänga igen vilket fått några att skriva ihop en ny text på samma tema som den här gamla. Fast med dagens situation i fokus.

Här kommer i alla fall artikeln. Som brasklapp kan det nämnas att det inte var jag som kom på rubriken...

Känga uppåt inte mot punken...

Huruvida det här inlägget är inaktuellt eller inte vet jag inte, men det har legat och grott i mitt bakhuvud i ungefär ett år. Det som irriterat mig är det förakt för subkulturer som existerar i "aktivistkretsar" föraktet är i och för sig inte allmängiltigt utan riktar sig, hur motsägelsefullt det än må låta, primärt mot "arbetarklassens" subkulturer. Straight edge är till stor del accepterad troligtvis därför att de fått väldigt mycket uppmärksamhet i media till följd av att de uttalat sig till stöd för väldigt uppmärksammade aktioner("veganbränningarna"), men om man tittar på "käng"-kulturen så uttalar den precis samma stöd men får föga sympati bland "aktivister" utan hånas istället alltsomoftast som någon form av reaktionär träskmark. Det ska väl i rättvisans namn sägas att det inte är "käng"-kulturen enskilt som kritiseras utan punken som subkulturell inriktning. Men det syns ett mönster i det att de subkulturer som anammas av medelklassdelen av den "anarkistiska sfären" möter en mycket större acceptens än de som anammas av arbeterklassdelen. Det finns fler exempel på närstående kulturer som fått olika behandling men eftersom jag själv kan räknas som nån diffus form av punkare så är det just detta missförhållande jag känt av.

Kritiken mot punken är av den mest skiftande karaktär allt från rent ungförtryckande påhopp till den form av "intellektuell" kritik som framförallt riktas mot konkurrerande vänsterideologier. När man tar upp problemet till diskussion med någon så kommer direkt den dräpande kritiken om punkens inkonsekvens när det gäller ideologi. Problemet med denna kritik är att den är helt irrelevant då punk inte är en ideologi utan en subkultur som har ett flertal drag från olika ideologier men inte i sig tagit ställning om nånting. Det jag försöker säga är att kritiken i sig måhända inte är inkorrekt men den formen av kritik inte är applicerbar på punken men i allra högsta grad på t.ex. trotskismen. Det låter som och är en kliché men punken är ingen genomtänkt ideologi det är en livsstil med allt vad som hänger ihop med det.

Punkare ses ofta på med skepsis därför att de är unga och inte alltid har möjlighet att leva så "alternativt" som de förespråkar till följd av påtryckningar av auktoritetspersoner i sin omgivning. Vad man då bortser ifrån är att punken som sådan är ett avståndstagande från det etablerade. Vad som ses som den största representanten för det etablerade är ju varierande från person till person och det är detta man revolterar mot på samma sätt som de olika autonoma grupperna prioriterar olika delar av kampen. Är man ung så vistas man dessutom största delen av dagen i skolan och revolten riktas ofta mot denna. Kanske riktas inte revolten i varje enskilt fall mot skolsystemet i sig utan mot något som hör samman med skolan. Som fallet var med mig då revolten främst riktades mot den likformade H&M-kultur som de flesta skolkamrater tilltalades av. Med en bred genomtänkt analys av samhället så synliggörs ganska fort bristerna i det beteende som många punkare har men då tänker man sällan på att de av oss som ser bristerna så fort ofta varit en del av den frihetliga rörelsen väldigt länge och det tar ett tag att komma fram till just denna genomtänkta analys. Punken är för många den första kontakten med frihetliga idéer men som punkare så känner man sig inte alltid så välkommen av självutnämnt seriösa aktivister vilket leder till att många vid detta stadie bryter kontakten med de "seriösa" anarkisterna. När man som energisk ung punkare då bryter med de som under längre tid funderat på de frihetliga principerna så förlorar vi en stor möjlighet till den kontinuitet som vi så länge saknat och så desperat behöver. När man själv med vänner med samma referensramar börjar tänka igenom sitt ideologiska ställningstagande angriper man ju direkt de problem som ligger närmast en själv vilket inte alls med nödvänlighet sammanfaller med de problem som de "seriösa" ältat fram och tillbaka de senaste åren. Därför agerar de två grupperna helt olika i kontroversiella situationer vilket leder till konflikter som kunde undvikits om kommunikation funnits.

Övrig kritik som varit aktuell är ju den att punken skulle vara så sexistisk. Jovisst är den det men inte mer sexistisk än någon annan subkultur. Sexismen inom punken är många gånger mildare än i övriga samhället. Då exempelvis utseendenormerna är långt mer individualistiska än i övriga samhället så blir den sexistiska utseendehetsen mindre påtaglig även om den finns. Mycket av det som kan tolkas som sexistiska tendenser, och också är det, är inte menat som sexistiska påhopp utan som påhopp på borgerlighetens dubbelmoral. Att det ofta blir så fel är till stor del en direkt följd av bristen på just den kommunikation mellan punkare och "aktivister", som jag omnämnde tidigare. Punken är dessutom den subkultur som släppt fram flest rent anti-sexistiska band. De flesta av "tjejbanden" har alltid varit väldigt medvetna om problematiken och dessutom ordentligt pålästa när det gäller argument.

Angreppen på punken när det gäller det föga nyttiga alkoholbruket är ju relevanta men att anklaga punken för det är helt absurt då punkens alkoholmissbruk inte är orsak utan symptom. Att angripa symptomen istället för orsaken gör alltid symptomet värre.

Punken ger många en frihet som inte alltid kan ges på annat sätt. Det låter banalt och kanske töntigt men det ger en frihetskänsla att få vara skitig och äcklig i en renlighetshysterisk värld och det är ett normbrott för väldigt många att tillåta sig att försöka hitta sin egen personlighet. Att hitta en gemenskap som inte ser höga skolbetyg eller välbetalt jobb som ett måste är mångas livlina och räddning från total förnedring av det samhälle som kräver oönskade och ibland omöjliga prestationer av individen. Punken tillåter känslor på ett mer öppet sätt än både "mainstream"- kulturen och ett flertal andra subkulturer.

Det jag säger är inte att punken är ett tillstånd liknande nirvana helt utan hierarkier och förtryck, för det är den inte, utan att den omfattande kritiken och smutskastningen är orättvis, intolerant och missriktad. Det man dessutom måste komma ihåg är att punken inte är en homogen klump utan ett enormt gytter av individer.

Vad punk är för mig...

2008-09-02T02:06:00.000+02:00

Fy fan vad jag hatar när nåt spån ska förklara vad han eller hon tycker punk är. Ofta blir det men någon variant av "för mig är punken..." Som om punk bara är någon subjektiv förbannad hippie-goja. Vad punk är är inte relativt, det är inte beroende av vad nån snubbe i Knäckebröhult råkar tycka när han vaknar på morgonen. Punk är och förblir en subkultur. Det är en subkultur som baseras på musik. Någonting blir inte punk bara för att nån lallare med palestinaschal tycker att något är punk.

Visst, punken kan betytt olika saker för olika personer på så sätt att de påverkat deras liv på olika vis. Men det är i princip aldrig vad som frågas om eller uttrycks. Det är just det subjektiva lallandet som om och om igen dyker upp. Den här gången är det en av killarna, som jag tror spelade i trall-bandet Snorting Maradonas tidigare, som kläckte ur sig nån klämkäck harang med det temat i radioprogrammet Tendens. Jag lyckades med konsstycket att lyssna på eländet efter att ha tankat ner det till mp3-spelaren. Snubben var 19 bast och enligt reportern tillhörde han vad de kallde den tredje vågens punk(vad i h-e det nu är). Han klarade på den korta tiden programmet varade pricka in så många av de plattityder som alltför ofta trillar ur självgoda medelklassungar, som under några år tar en semestertur till vår subkultur.

Det var gnäll på folk som kom på spelningar för den sociala samvaron och inte för att kolla på banden. Det var gnäll på vad som uppfattades som strikta klädkoder. Och en jävla massa annat. Och för att sluta på topp så klämmer han ur sig att punken av idag är helt och hållet en medeklassföreteelse utan koppling till förorten! Vilken verklighet den här snubben lever i har jag ingen aning om, men det är fan inte samma som jag. Jag har hängt i punksvängen längre än han levt och kan definitivt inte känna igen mig i det han beskriver. Däremot känner jag igen typen. De har alltid funnits där, men de försvinner efter ett tag. De är som jag sa tidigare bara på semester en sväng från sin medeklassvärld. De är kulturella och punkare i några år innan de börjar på universitetet och skaffar sig en karriär som morsan och farsan kan vara stolta över.

Det är sådana här fjantar som alltför oftast undrar varför så många av oss som varit med ett tag har så svårt för trallpunkare från medeklassen. Det finns en förbannat många schyssta trallpunkare, men det är sådana här pulver som förstör för dem.

Punk i TV - Degrassi Junior High

2008-08-29T18:09:00.001+02:00

I och med att vi som punkare ser lite annorlunda ut så är vi tacksamma att använda i olika sammanhang. TV är inget undantag. Oftast är det givetvis som skurkar som rånar pensionärer, hotar svaga och är allmänt otrevliga. Vad de flesta av oss punks tycker om detta behöver knappast nämnas, men det finns undantag.

Ett undantag var Spike och Liz i den kanadensiska serien Degrassi Junior High. Som charmade oss genom högstadiet i mitten/slutet av 80-talet. Över lag var serien välproducerad och kändes inte alls så verklighetsfrämmande som många "high schoolserier" gör idag. Efter några säsonger började givetvis eleverna på Degrassi Junior High i High School, och då bytte serien givetvis också namn till "Degrassi High".

Spike och Liz var Degrassi Junior Highs två outcasts. De var de enda punkarna, och givetvis var de problembarn, fast å andra sidan, vem var inte det på Degrassi? Realismen var jämförelsevis viktig i DJH vilket även hade genomslag i karaktärerna Liz och Spike. Regissörerna insåg att de aldrig skulle lyckas fejka en "punklook" så de såg till att de skådisar som skulle spela Liz(Cathy Keenan) och Spike(Amanda Stepto) var punks även i verkliga livet. Något som märktes då de tu faktiskt ser ut som 14-åriga småpunkare gjorde runt 87-88 då serien spelades in och visades första gången.

Vilka var då dessa två karaktärer?

Christine "Spike" Nelson(spelad av Amanda Stepto) var en av huvudkaraktärerna i Degrassi. Hennes roll var att vara "den unga modern". Under ett avsnitt i mitten av första säsongen hade hon lyckats med konststycket att bli gravid på en fest hos en klasskamrat som hette Lucy, som hade fest i sitt hem lite väl ofta eftersom hennes föräldrar ofta var borta. Spike hoppade under nämnda fest i säng med Shane under föreställningen att man inte kunde bli gravid första gången. Eftersom det var första gången för bägge två så torde det helt enkelt vara omöjligt att bli på smällen enligt deras genomtänkta teori, vilket givetvis ledde till att de nuppade järnet utan att tänka på några som helst konsekvenser.

Resten av serien var Spikes roll till stor del att visa på alla de problem som kan kan dyka upp vid tidiga graviditeter, eller graviditeteer över huvud taget. Hon fick under själva graviditeten vara "det dåliga exemplet" för både lärare och föraäldrar som de varnade sina barn med. Det gick så långt att föräldrarföreningen ville få henne att lämna skolan. Men då kom beskäftiga Catlin till en tämligen misslyckad undsättning som slutade med att Spike skällde ut Catlin, och bad henne sköta sina egna affärer.

Barnet blev en liten flicka som döptes till Emma. Liz fick bli gudmor och alla tyckte att hon var störtsöt. Shane ville vara inblandad i Emmas liv men misslyckades kapitalt, och toppade allt med att peta i sig syra och slänga sig från en bro.

Liz O'Rourke(spelad av Cathy Keenan) var Degrassis enstöring. Hon började lite senare i Degrassi och det avsnittet då hon kommer är riktigt minnesvärt. Joey, seriens självutnämnda snygging och komiker, trodde att hon var "ett säkert kort för ett nyp" och gjorde allt för att komma innanför hennes byxor. En situation som leder till en del dråpliga situationer. Som när Joey på ett "smidigt" sätt försöker köpa kondomer genom att samtidigt köpa mer eller mindre hela butiken. Och givetvis när Liz handgripligen slänger ut honom efter att hon trott de skulle plugga, men han haft helt andra tankar.

Liz är självklart också Degrassis egna lilla djurrättare. Något som framkommer när präktigheten själv, Catlin, får för sig att kämpa mot plågsamma djurförsök. Catlin ger givetvis upp sin kamp helt när hon får reda på att hennes epilepsimedicin är testad på djur. Hon bryter då ihop till ett mähä som uppgivet helt plötsligt inser att alla frågor inte är så lätta. Och ensam kvar på barrikaden står Liz!

Senare i serien framkommer det att Liz som liten hade blivit sexuellt utnyttjad av sin mors pojkvän. Till råga på allt så var Liz ett oönskat barn som hennes mor egentligen ville abortera bort. Detta är orsaken till att Liz faktiskt är mot aborter.

Amanda och Cathy sägs fortfarande vara goda vänner, och de har också enlilgt rykten minst en fot kvar bland kanadas punks. Detta har bland annat manifesterats genom att Amandas kompisar i skabandet Skankin Pickles har gjort en låt som heter "I'm In Love With a Girl Named Spike". Huruvida låten handlar om karaktären Spike eller Amanda förtäljer dock inte historien. Här är i alla fall texten

I'm In Love With A Girl Named Spike

There is a girl named Spike from DeGrassi High
she had a baby when she was real young
Her best friend is a skinhead chick
she knows an asian boy named Yick
and Kateland she is very chic
but I'm still in love with a girl named Spike
I don't write love songs
in fact they make me very sick
but Spike the girl from DeGrassi High
she's truly one cool chick
She has the best TV show
better than Beverly Hills 90210
and Shannon Daugherty well she's ok
but I'm still in love with a girl named Spike

Dessutom gjorde Propagandhi en låt som om de misslycakde eleverna på Degrassi som fick heta Degrassi Junior High Drop Outs. Den gick på samma melodi som signaturmelodin til serien.

Hej hopp! Första inlägget...

2008-08-29T17:27:00.000+02:00

Ok, vi får se vad som händer med den här bloggen, jag hoppas jag orkar genomföra åtminstone en del av de idéer jag har.

Poängen med den här bloggen är väl att jag ska ha ett ställe att kludda av mig lite mer ostrukturerat på. Men det är inte enbart det. Eftersom jag har ett tämligen känt historiaintresse så tänkte jag även passa på att skriva lite om vår historia. Och med vår menar jag stockholms anarkopunkares. Eller rättare sagt historia som berör oss. Historiska anekdoter om punkare, anarkister, revolutionärer och andra som på olika sätt föregått oss. Fokus kommer sannolikt ligga på just Stockholm, även om det inte bara blir grejer härifrån.

Tro nu inte att det här kommer bli ytterligare en blogg som snöar in på obskyra 7-tummare från -79 eller tycker att det enda som går att kalla för punk är det som hände mellan 75 och 79. Nej för fan. Musiknörderiet är det andra som gör femtielva gånger bättre än vad jag gör, och vad gäller 77-vurmandet så tillhör jag dem som tycker det är dags att snacka om annat än vad Unni Drougge gjorde hösten -78. Vår kultur är för tusan över 30 bast! Det är dags att inse att det hänt saker efter -79 också!

Nåväl, då vet ni lite vad som väntar.

Och medan det väntas på ytterligare inlägg så ta en titt på en gammal favorit som kom upp till ytan härom sistens. Stefan Sundström och Johan Johansson satt och skojade på scenen vid 20-årsspelningen till Ultrahusets minne. Och det hela slutade med en högst improviserad version av det gamla höjdarbandet Fuck Off som framförde sin hit "Olof Palme".