Visar inlägg med etikett mp3. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mp3. Visa alla inlägg

torsdag 25 september 2008

Spånken - ett recept

Att bränna sprit är olagligt. Trots det har folk hållt på med det år efter år. Det är ju faktiskt ganska enkelt och det blir så otroligt mycket billigare än om man knatar iväg till apoteket gröna skylten.

Det är ju lite si och så med lagliheten att lära ut hembränningens ädla konst också. 1969 löste Bengt Sändh och Finn Zetterholm problemet med att skriva en lite visa i vilken den ädla konsten beskrevs in i minsta detalj. Enligt icke bekräftade källor ökade hembränningen i vårt avlånga land med c:a 200% under det följande året. Det hjälpte säkert till att omslaget avbildade de tu sittandes jämte en maskin.

Jag kan också nämna att under de år som gått sen skivan släpptes har telefonumret 99 68 18 tagits ur bruk. En nära bekant blev sugen på potäter och sill till sin första sats och lyfte på telefonen, men inget svar. Glad i hågen tog han sig dessutom för att jaga reda på den moderna tidens sätt att kontakta människor och mailade Herr Sändh, men fick tyvärr inget svar.

Ett Recept
Mel. Trink, trink, brüderlein trink, C-dur e

Du tager en rentvättad glasdamejeanne, med tjugofem liters rymd ungefär,
och pissljummet vatten direkt ifrån kran, och strösocker från din affär.
Ja sju kilo socker och ett paket jäst, de renaste råvaror blir allra bäst.
Så ställer du flaskan vid ditt element, där jäser det bäst, det är vittnat
och känt.

Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv, det känns ingen lukt ifrån den.
När flaskan har stått där i dagarna tolv, slå i mera socker min vän.
Ett kilo bör räcka och låt den sen va' ,tills den slutar jäsa och då är den bra.
Du tar en kastrull med ett skruvlock så tätt, en muffskruv hos rörmokarn
hittar du lätt.

Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd, du fäster i locket så flink.
Det böjs till en båge i luften så svängd, över diskbänken ner i en hink.
I hinken skall röret va böjt i spiral, som kyles av vatten så att den blir sval.
Låt röret gå ut genom hinkbottnen sen, och din apparat, den är färdig min vän.

Nu tänder du på under din mackapär, tills det blir åttifem grader hett.
Och då skall du se att det blir resultat, det börjar att rinna så lätt.
Du ser så högtidligt på röret av koppar och provsmakar värdigt kristallklara droppar.
Till slut när det blott kommer vatten, min vän, slå i destillatet och kör om
det igen.

Du får fyra liter med styrka som fem, som filtreras i finmalet kol.
Om den du så vill kan du smaksätta den, eller drick som det är och säg skål.
99 68 18 ringer du till, och jag kommer dit med potatis och sill.
Sen sätter vi vatten och socker och jäst, och ser med förtröstan på nästa fest.

Men går du och köper systembolagssprit, ja då må du gärna göra't.
Med kärlek och omsorg och andäktig flit, jag trivs när jag själv får köra't.
Ja föredrar inte fabrikslagad mat, jag får en liter för tre spänn ur min
apparat.
Ja vad vet du om det du från bolaget får ida'. Jag vet att den snapsen är
färsk som jag får ta.

Text & musik: Bengt Sändh


Bengt_Sändh_och_Finn_Zetterholm-Ett_recept.mp3

onsdag 24 september 2008

Punk i TV - The Young Ones

Alltså, om man tänker hålla på och dra fram populärkulturella grejer med punk-koppling så är det ju generalknas att inte ta upp Young Ones. Brittisk humor när den är som bäst. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Young Ones som inte redan är känt.

Fyra misslyckade studenter i samma kåk, schyssta band och Alexi Sayle. Kan det bli fel?

Orsaken till att det är ett band med och spelar i alla avsnitt utom ett är att om de vid första kontakten med BBC hävdat att de tänkte göra en sitcom hade de inte fått en spänn i budget. Nu var det istället ett underhållningsprogram för unga, och då vart det helt plötsligt lättare att få lite flis.

Transkriptioner av säsong 1:
Demolition
Oil
Boring
Bomb
Interesting
Flood

Transkriptioner av säsong 2:
Bambi
Cash
Nasty
Time
Sick
Summer Holiday

The Young Ones spelade dessutom in en riktigt bisarr singel där de tilsammans med Cliff Richard gjorde en version av Cliff Richards gamla 60-talshit Living Doll. Skivan var en i ledet av stödskivor för hungrande i Afrika. A-sidan var faktiskt inte Living Doll utan en längre sketch där Young Ones själva ska spela in en låt. Ganska roande. Jag ska se om jag kan hitta skivan i mina gömmor och rippa den.

Jag hivar in två videos med låten. Dels videon som gick varm på Clocks TV-skärmar när man slängde i sig sin hamburgare med pommes och cola. Sen hittade jag också ett liveframträdande där Cliff Richard också är med.





The Young Ones stora musikaliska bidrag till världen är dock Alexi Sayles underbara framförande av den klassiska sången Dr Martens Boots

Dr. Martens Boots
It's not class or ideology,
Color, creed, or roots
The only thing that unites us
Is Dr. Marten's boots

Dr. Marten's boots of the world
So that everybody can be free
They're classless, matchless, ageless and waterproof
And retail for only 19 pounds and 99p
What should everyone be wearing?
Those boots with the air-flow soles

And your boots will have a meeting
And your boots will take control
Thanks to Dr. Marten everyone will have warm feet
Thanks to Dr. Marten they'll be dancing in the street
No. Don't You Want Me.

OK, Boots.
Do your stuff!
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots!

Vad alla kanske inte vet är att Young Ones höll på att få en amerikansk remake(och vi vet ju alla hur bra de brukar bli). Ett pilotavsnitt spelades in, men så mycket mer blev det inte. Den sög tydligen getpung. Den enda från originalserien som följde med var Niel. Däremot var faktiskt Collin Abrahall från GBH med! Han frontade ett band som skulle vara med i avsnittet för att dra ihop stålar till hyran åt Niel och gänget.

Signaturmelodin
Cliff Richard and the Young Ones - Living Doll.mp3
Alexi Sayle and Radical Posture - Dr Marten's Boots.mp3

måndag 22 september 2008

Trindeman Lindeman

Hasse å Tage är ett begrepp inom svensk humor. Tyvärr håller den nu uppväxande generationen helt på att gå miste om den form av humor som de företrädde. En humor som aldrig slog mot de svaga utan istället tog ställning för dem. Det finns i dagsläget tämligen få komiker med den inställningen, det är i princip bara några norrlänningar med Ronny Eriksson i spetsen som förvaltar den här formen av snäll och rättskaffens humor.

Under 60- och 70-talen körde Hasse å Tage revyer på diverse stockholmskrogar. Och de införde Lindeman i det svenska folkmedvetandet. Lindeman är en i det närmaste oändlig rad improvisationer där Tage intervjuar Hasse om ett aktuellt ämne. Hasse uppträder alltid i rollen av någon från släkten Lindeman.

En av dessa improvisationer handlade om punkrockaren Trindeman Lindeman. Det är inte en av deras bästa, men den passar bra här på bloggen. Trindeman Lindeman framfördes någon gång 79-80 under revyn Under Dubbelgöken som gick på Berns. Det var Hasse å Tages kortaste revy, endast en timme lång, som de körde under lunchen. Revyn var väldigt öppet politiskt och bl.a. monologen "Om Sannolikhet" där Tage sågar kärnkraftens säkerhet framfördes här. Det var även här som de för svenska folket lanserade uppfattningen att Ingvar Carlsson ser ut som en sko.

Hasse å Tage - Trindeman Lindeman

söndag 21 september 2008

I Am The Anti Christ, I Am The Sporty Spice!

Som de flesta som känner mig vet så har jag en riktigt soft spot för Mel C dvs. Sporty Spice. Alla har ju sina svagheter och min är bl.a. Sporty. Det är framförallt hennes soloplattor, där första plattan sticker ut, som är det jag trillat dit för. Men även för er som inte förstått popdrottningens storhet så finns det lite att kika på. Om inte annat för att det är bisarrt och kul.

I April -99 gick nämligen Mel C upp på scenen med Neurotic Outsiders på Viper Room i Los Angeles. Neurotic Outsiders var från början ett gäng polare som jammade loss lite nu och då på Viper Room med en gästartist på sång. Polarna i fråga var Steve Jones (Sex Pistols), Matt Sorum(Guns N' Roses), Duff McKagan (Guns N' Roses) och John Taylor (Duran Duran). En blandning av sleaze, 77-punk och pop med andra ord.

Mel C körde tre låtar, White Wedding, Pretty Vacant och Anarchy In The UK. Under Anarchy In The UK bytte hon givetvis ut inledningsstrofen till "I am the Anti Christ, I am the Sporty Spice!".

Tyvärr har jag bara halva White Wedding, om det är någon som har hela så hojta gärna till! Om det dessutom skulle vara någon som har foton eller film de vet kommer från den spelningen så är ju även det riktigt intressant!

White Wedding
Pretty Vacant
Anarchy in The UK

måndag 15 september 2008

Zine - Pirates Unite

Jag har en fabliesse för sjöröveri. I början av 2000-talet gav jag därför ut ett zine om sjöröveri som hette Pirates Unite. Det var rätt anspråkslöst och kom bara ut med två nummer eftersom jag helt tappade geisten i samband med att Pirates Of The Carribean hade premiär. Ett tredje nummer påbörjades men kom aldrig ut.

Nu lägger jag ut hela faderullan som pdf-filer. Det blev lite knas när jag exporterade filerna från InDesign så ett gäng typsnitt följde inte med. Men det får ni leva med. Om ni ändå vill ha dem som de ska vara så bör tysnitten vara Intimacy, Tatoo Ink och Freebooter Script, fas mitt minne kan svika mig så gnäll ine på mig om det blir fel.

Dessutom lägger jag upp det ofärdiga nummer tre också.

Pirates Unite #1

Pirates Unite #2

Pirates Unite #3

I zinet finns texterna till ett gäng låtar. Mp3or till en av dem har jag sedan tidigare lagt på på MenVaFan.net

Slime - Störtebeker

fredag 12 september 2008

Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul

Fan, när jag skriver en blogg som täcker både rollerderby, subkultur och musik kan jag inte låta bli att skriva något om outlawrockens företrädare i rollerderbyscenen, Uncle Leon and the Alibis. Hade de varit från Alabama hade jag kallat det southern rock(ni vet sånt där som Lynyrd Skynyrd lirar), men nu är de från New York så det skiter sig med en sån benämning. Att de är kända utanför en rätt liten scen i NY kan de helt och hållet tacka låten "Roller Derby Saved My Soul" för. De skrev låten mer eller mindre som ett skämt och blev tokförvånade när den slog stort, och då menar jag stort, i rollerderbyvärlden. Låten gav dem helt plötsligt gig över hela nordamerika under 2007, men efter de gjort en fet usa-turné så bestämde de sig för att lägga ner.

Men låten finns kvar och är sannolikt fortfarande den vanligaste låten för rollerderbyligor att ha som musik på sina MySpacepresentationer.

Men det räcker inte med det. För ett litet tag sen dök det upp en namnlista på nätet för att låten ska få vara med på soundtracket till Drew Barrymores nästa rulle "Whip It". Den har givetvis temat rollerderby, mer om den senare.

Jag hivar in en liten video från en spelning i NY också.



Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul.mp3

Pyssel - klippdocka

Pyssel är en bisarr företeelse. Det är en så enkel grej, samtidigt som den i sin grund luktar folkhem så kraftigt att man nästan tror man är tillbaka på det där mögelskadade dagiset 1976.

Trots den skräck som lurar i vassen runt pysslet finns det visst pyssel som kan vara kul att visa upp. Den här klippdockan hittade jag för några år sedan. Den delades ut i samband med lanseringen av låten Punk Rock Girl som släpptes -88 av Dead Milkmen.

Jag vet, Dead Milkmen är ett sånt där skitnödigt band som man blir skittrött på. De ser ut som sådana där collegekids som fått för sig att det är så jävla alternativt att ha en tvärrandig tröja i mossgrönt och gult, beige braller och en par Vans på fötterna. Samtidigt som de kör med pagefrilla och glajjer med tjocka svarta skalmar. De skriver bara texter om hur hemskt det är att växa upp i medelklassen för mamma förstår mig inte och tycker att de är sååå mycket smartare än alla de som inte läst grundkursen i filosofi. Hur de kom att betraktas som punk vette fan, men de får konstiga saker för sig på andra sidan pölen ibland.

Nåväl, klippdockan är i alla fall kul. Så här är den. Klipp ut, måla och ha skojsigt! Jag har minst en klippdocka till på lut så det kan bli en hel samling!


Dead Milkmen - Punk Rock Girl

söndag 7 september 2008

Radical Cheerleading

För sisådär åtta år sedan skrev jag en lite text om ett fenomen jag hittade på nätet. Radical Cheerleading var på den här tiden i det närmaste okänt i europa, och det var definitivt okänt i sverige. Sedan dess har det skett en stor förändring. Både vad gäller förekomsten av vanliga cheerleaders och dess radikala motsvarighet.

På senare år har det dykt upp ett fenomen i Amerikanesien som kallas Radical Cheerleading. Det är ett på alla sätt väldigt amerikanskt fenomen. Ett sätt att variera protesten samtidigt som man sträcker upp ett långfinger åt samhällets almännt otrevliga människo- och, i synnerhet, kvinnosyn. Att det dessutom uppfyller det behov som är odlat djupt i den amerikanska kulturen att få vara en av de "snygga" för många som aldrig annars skulle få vara med om det, såsom kraftiga, handikappade, snubbar och andra som inte passar in i bilden av hur en cheerleader "ska" vara, är bara ett plus.

Fenomenet kan spåras tillbaka till några kvinnor i Florida som i mitten på 90-talet surnade på hippieattityden som de tyckte genomsyrade alltför stor del av den amerikanska rörelsen vid den här tidpunkten. De spånade lite och kom på idén att ha en cheerleadinggrupp vid något tillfälle. En cheeerleadinggrupp med radikala texter, utan utseendehysteri och med humorn som vapen.
Det visade sig att de hittat ett koncept som höll. Över hela nordamerika började det dyka upp "Radical Cheerleading Squads" som deltog i protester, demonstrationer och även arrangerade egna evenemang.

Som europé är det lite svårt att förstå symbolvärdet i att använda sig av cheerleadern som kampmetod, men det ger ett genljud i usa och kanada så det verkar inte vara helt av banan. Att använda sig av metoden på den här sidan pölen är nog minst sagt svårt. För att inte säga på gränsen till naivt. Cheerleaderkulturen finns inte här, trots idoga försök från svenska hockeylags att införa den. Cheerleaders ses med oblida ögon i de mest oväntade läger. Black Army hade länge väldigt svårt för AIKs "Guldvippor" och det gick så långt att Guldvipporna numer snällt får sitta och vänta på att Black Army skrikit färdigt innan de kan genomföra sitt program. Men efter att de funnit sig i sin underordnade roll är de åtminstone accepterade av klacken.

I och med detta kom, som ett brev på posten, också några av cheerleadingens verkliga problem i dagen. Objektifieringen och den sexism som är inbyggd i idén av att de söta/snygga tjejerna bara ska heja och vicka på rumpan, medan killarna ska visa sig manliga. Än så länge har dock inte den här kulturen blivit så grundmurad här som den är i usa, och vi får hoppas att den aldrig blir det. Fast å andra sidan kanske vi då får några radical cheerleaders...

tisdag 2 september 2008

Ultrabranden 20 år

Härom veckan var det exakt 20 år sedan Ultrahuset brann. På Kafé44 mindes man det hela med spelning och Tompas patenterade ultrabullar. Köttgrottorna, Johan Johansson och Stefan Sundström var det som stod på affischerna. Att sedan aven Rebel Robert dök upp och drog av några låtar. Bl.a. från sin tid i Kravallsubban Lever kanske inte gjorde alla så glada, men ändå...

Dessutom avslutades kvällen med att Martin, som kom att driva Ultrahusets eftersföljare Hunddagiset, och Tompa med en kör bestående av Johan Johansson, Stefan Sundström och gamla Mollys gitarristen Steffe Ståhl rev av kamplåten Ultrakåken till allas förnöjelse.

Det här gör att jag tänker ge mig in på något som jag inte tror att jag kommer göra så ofta, nämligen lägga ut mp3or här som folk kan ladda ner och lyssna på i hemmets lugna vrå. Precis som så många andra bjuder jag även på omslaget till skivan och som ni förstått vid det här laget är det Ultrasingeln jag länkar till. Den ligger sedan gammalt på min kompis Jonas site om ultrahuset. Men jag länkar till den härifrån så ännu fler ska upptäcka låtens oerhörda underhållningsvärde!

fredag 29 augusti 2008

Punk i TV - Degrassi Junior High

I och med att vi som punkare ser lite annorlunda ut så är vi tacksamma att använda i olika sammanhang. TV är inget undantag. Oftast är det givetvis som skurkar som rånar pensionärer, hotar svaga och är allmänt otrevliga. Vad de flesta av oss punks tycker om detta behöver knappast nämnas, men det finns undantag.

Ett undantag var Spike och Liz i den kanadensiska serien Degrassi Junior High. Som charmade oss genom högstadiet i mitten/slutet av 80-talet. Över lag var serien välproducerad och kändes inte alls så verklighetsfrämmande som många "high schoolserier" gör idag. Efter några säsonger började givetvis eleverna på Degrassi Junior High i High School, och då bytte serien givetvis också namn till "Degrassi High".

Spike och Liz var Degrassi Junior Highs två outcasts. De var de enda punkarna, och givetvis var de problembarn, fast å andra sidan, vem var inte det på Degrassi? Realismen var jämförelsevis viktig i DJH vilket även hade genomslag i karaktärerna Liz och Spike. Regissörerna insåg att de aldrig skulle lyckas fejka en "punklook" så de såg till att de skådisar som skulle spela Liz(Cathy Keenan) och Spike(Amanda Stepto) var punks även i verkliga livet. Något som märktes då de tu faktiskt ser ut som 14-åriga småpunkare gjorde runt 87-88 då serien spelades in och visades första gången.

Vilka var då dessa två karaktärer?

Christine "Spike" Nelson(spelad av Amanda Stepto) var en av huvudkaraktärerna i Degrassi. Hennes roll var att vara "den unga modern". Under ett avsnitt i mitten av första säsongen hade hon lyckats med konststycket att bli gravid på en fest hos en klasskamrat som hette Lucy, som hade fest i sitt hem lite väl ofta eftersom hennes föräldrar ofta var borta. Spike hoppade under nämnda fest i säng med Shane under föreställningen att man inte kunde bli gravid första gången. Eftersom det var första gången för bägge två så torde det helt enkelt vara omöjligt att bli på smällen enligt deras genomtänkta teori, vilket givetvis ledde till att de nuppade järnet utan att tänka på några som helst konsekvenser.

Resten av serien var Spikes roll till stor del att visa på alla de problem som kan kan dyka upp vid tidiga graviditeter, eller graviditeteer över huvud taget. Hon fick under själva graviditeten vara "det dåliga exemplet" för både lärare och föraäldrar som de varnade sina barn med. Det gick så långt att föräldrarföreningen ville få henne att lämna skolan. Men då kom beskäftiga Catlin till en tämligen misslyckad undsättning som slutade med att Spike skällde ut Catlin, och bad henne sköta sina egna affärer.

Barnet blev en liten flicka som döptes till Emma. Liz fick bli gudmor och alla tyckte att hon var störtsöt. Shane ville vara inblandad i Emmas liv men misslyckades kapitalt, och toppade allt med att peta i sig syra och slänga sig från en bro.

Liz O'Rourke(spelad av Cathy Keenan) var Degrassis enstöring. Hon började lite senare i Degrassi och det avsnittet då hon kommer är riktigt minnesvärt. Joey, seriens självutnämnda snygging och komiker, trodde att hon var "ett säkert kort för ett nyp" och gjorde allt för att komma innanför hennes byxor. En situation som leder till en del dråpliga situationer. Som när Joey på ett "smidigt" sätt försöker köpa kondomer genom att samtidigt köpa mer eller mindre hela butiken. Och givetvis när Liz handgripligen slänger ut honom efter att hon trott de skulle plugga, men han haft helt andra tankar.

Liz är självklart också Degrassis egna lilla djurrättare. Något som framkommer när präktigheten själv, Catlin, får för sig att kämpa mot plågsamma djurförsök. Catlin ger givetvis upp sin kamp helt när hon får reda på att hennes epilepsimedicin är testad på djur. Hon bryter då ihop till ett mähä som uppgivet helt plötsligt inser att alla frågor inte är så lätta. Och ensam kvar på barrikaden står Liz!

Senare i serien framkommer det att Liz som liten hade blivit sexuellt utnyttjad av sin mors pojkvän. Till råga på allt så var Liz ett oönskat barn som hennes mor egentligen ville abortera bort. Detta är orsaken till att Liz faktiskt är mot aborter.

Amanda och Cathy sägs fortfarande vara goda vänner, och de har också enlilgt rykten minst en fot kvar bland kanadas punks. Detta har bland annat manifesterats genom att Amandas kompisar i skabandet Skankin Pickles har gjort en låt som heter "I'm In Love With a Girl Named Spike". Huruvida låten handlar om karaktären Spike eller Amanda förtäljer dock inte historien. Här är i alla fall texten

I'm In Love With A Girl Named Spike

There is a girl named Spike from DeGrassi High
she had a baby when she was real young
Her best friend is a skinhead chick
she knows an asian boy named Yick
and Kateland she is very chic
but I'm still in love with a girl named Spike
I don't write love songs
in fact they make me very sick
but Spike the girl from DeGrassi High
she's truly one cool chick
She has the best TV show
better than Beverly Hills 90210
and Shannon Daugherty well she's ok
but I'm still in love with a girl named Spike

Dessutom gjorde Propagandhi en låt som om de misslycakde eleverna på Degrassi som fick heta Degrassi Junior High Drop Outs. Den gick på samma melodi som signaturmelodin til serien.

  1. Signaturmelodin
  2. Skankin Pickle - I'm In Love With A Girl Named Spike
  3. Propagandhi - Degrassi Junior High Drop Outs