onsdag 5 november 2008

Flytt!!!

Jag vet att jag inte skrivit något på ett tag. Till stor del har det att göra med att jag är en lat en. Men delvis har det att göra med att jag nu flyttar min blogg. Inte för att blogspot skulle vara risiga på något sätt utan för att jag som alltid föredrar att ha mina saker på ställen som drivs av sådana som jag själv, dvs. punks och anarkosar.

Min nya bloggadress är: http://anarkisterna.com/stockholmspunk/

tisdag 7 oktober 2008

Texas, del 1

Sa var man framme i Austin. Visst vi har hunnit vara har nagra dar redan, men det ar forst nu jag har hittat lite lugn och ro framfor en dator. An sa lange far ni klara er utan foton, visst har vi tagit nagra, men ingen fungerande usb-kabel i sikte.

Erfarenheter an sa lange da? Forutom att deras tangentbord, som vi alla vet, ar handikappade och saknar ett gang tangenter sa ar Texas forbaskat varmt. Det ar framforallt det man marker av som svenne i hatt-landet. Visserligen havdar infodingarna att det just under oktober ar den absolut skonaste och lagom tempererade perioden, men som skandinav kan man nog ha invandningar mot att det skulle vara svalt...

Annars har de forsta dagarna gatt at till att bekanta sig med lite lokala krogar och losa tekniska problem. De tekniska problemen yttrar sig framforallt i telefonkrangel. Inte nog med att alla vara telefoner inte funkar pa den har sidan atlanten, de fa som funkar begriper inte infodingarna hur de ska ringa eller sms:a till. Losningen ar enkel, gor som crack-langarna och skaffa en prepaid phone. Det ar som ett kontantkort fast man far en telefon pa kopet. Visserligen racker det inte med det, man maste aktivera elandet pa natet ocksa. Men nar den val funkar sa ar det kul att ha en telefon som kanns som en leksak i fickan, den ar oerhort glappig! Nar det galler telefoner kan det ocksa vara bra att veta att de tar betalt av en aven nar man tar emot ett sms! De ar inte kloka de dar amerikaneserna...

Biran ar helt okej, den billiga ar ungefar att jamfora med en mellis och rinner ner latt. Shiner och Lone Star ar de tva lokala alternativen vi bekantat oss med. Forutom att vi faktiskt fatt i oss en del vanlig sprit som vodka, sa har de hallt i oss tequila, som smakar fan sa mycket battre an elandet de har pa bolaget, och en Irish Car Bomb, och mer lar det bli.

Nar det galler musikutbudet ar det rent lojligt bra. oberoende vad man gillar. Det ar spelningar jamt. Mycket lokala band, men otroligt mycket band stannar till i Austin nar de ar i krokarna, och da ska man ha i atanke att Austin ar mycket mindre an stockholm, rent befolkningsmassigt. Vi har an sa lange lyckats se tre akter, alla pa haket Beer Land(bara det namnet!) i lordags. Forst ut var ett ratt keckigt band som korde covers pa Hedwig And The Angry Inch och Misfits! Givetvis var sangaren kladd i drag. Kombinationen kan tyckas lysande i sin absurdhet, och upplagget ar ju det. Men tyvarr lat det forjavligt och bandet Tranzig for tyvarr ett fett minus i min bok.

Efter det gick ett ganska medemattigt rockabillyband upp, som var helt ok, men jag kommer inte ihag sa mycket av dem. Eftersom huvudatraktionen, lokala hjaltarna Flametrick Subs, rockade loss som fa efter det. Tyvarr upptradde de utan stodet fran Satans Cheerleaders, men det var trots det en riktig hojdare! Kolla in dem om ni far chansen. Framforallt ar den enhante basisten helt stralande!

Nu lar det dock bli derby for hela slanten. Vi har landat hos Rhinestone Cowgirls norska stjarskott Kategory 5 och kommer fylla resten av veckan med derby, derby och pilsner.

Uppdaterar med bilder om ett tag...

söndag 5 oktober 2008

Film - Faster, Pussycat! Kill! Kill!

Vilken film! Den har allt en film behöver fart, kalaspinglor och våld. Russ Meyers mest kända film är en orgie i stil. Alla som trillat dit för den nya våger rockabilly och inte har sett den här rullen borde skämmas. Visserligen borde många av dem skämmas ändå. Jag menar kuta, omkring med DePalma-kläder utan att någonsin grävt under huven på en jänkekärra! Vilka fasoner!

Men rullen då. Tre go-go dansare i lika många sportbilar. Varla(Porsche 356 -65), Rosie(Triumph TR3A -58) och Billie(MG A 1600 -59) drar från strippklubbe där de jobbar ut i öknen dyker på årets präktigaste snubbe och hans donna i en MG B från -65. Utgången kan bara bli en. Varla nitar snubben och de kidnappar donnan och sen är det igång.

Rullen är ju knapast ihågkommen för det otroliga skådespeleriet eller den djupsiniga dialogen. Med djupa dekolltage och kommentarer som "You really should be AM and FM. You one-band broads are a drag!", så vet man att det är attityden som är poängen. Tura Satana är som klippt och skuren för rollen som ond gängledare, det är inte konstigt att hennes rolltolkning fått bli en ikon för tuffa, fräcka donnor.

Se rullen själv! Din syn på fräcka rullar blir aldrig den samma igen.



Torrenten hos Pirate Bay:
http://thepiratebay.org/torrent/3314272/Faster_Pussycat__Kill__Kill__-_Russ_Meyer_(1965)_%5BCiN%5D

lördag 4 oktober 2008

London Rollergirls till Birmingham

Efter nästan ett års försening är det alltså den 25 oktober äntligen dags för mötet mellan Birmingham Blitz Derby Dames och London Rollergirls. De skulle ju egentligen ha möts i december förra året men med bara några dagar innan matchen beslöt sig delar av BBDD att bryta sig loss och bilda Central City Rollergirls, och kvar blev aldeles för få för att matchen skulle bli av. Men nu blir det till slut av. Det ligger mycket prestige i mötet. Inte bara det att det är Englands två älsta ligor möts, grundaren av Birmingham Blitz Derby Dames, Bee Sting, var också med och bildade London Rollergirls.

Den stora frågan är hur långt Londons försprång är. Även de genomled ju en split, men betydligt tidigare(April 2007), de har inte heller haft särskilda problem med nyrekryteringen. Så den stora frågan är om Birmingham har hunnit ikapp London. I somras mötte bägge Canadas informella landslag som var över till Europa. Birmingham fick sig en rejäl omgång, medan London tog hem spelet mot transatlanterna.

Med skejtare som Violet Attack, Helen Fury, Bee Sting och vår svenska representant Tear E. Hatchet är det långt ifrån säkert att det blir en lätt match för London, även om de i dagsläget måste stå som favoriter. Favoritskapet stärks av att London har skejtare som Kitty DeCapitate, Correctional Felicity och Missyle Elliot i sitt stall. London har också betydligt fler matcher bakom sig, även om majoriteten av matcherna är internuppgörelser.

Så den 25 oktober smäller det alltså. Matchen går i Birmingham och om någon är nyfiken på att se rollerderby live så kan jag varmt rekomendera en tripp över. Flygen går direkt från Skavsta och kostar inte många kronor. Dessutom är efterfesterna något i hästväg!

fredag 3 oktober 2008

Spånken - Popcorn Sutton

Popcorn Sutton, vilken kille! En riktig gammal moonshiner av den klassiska skolan. Han vet vad som gäller och han gör det på sitt eget vis.

För några år sedan blev han känd genom att släppa boken "Me and My Likker" som snabbt sålde slut hos de flesta hökare. Idag är boken eftersökt som få, men enligt uppgift kan det finnas några ex att beställa direkt från författaren själv:

Popcorn Sutton
P.O. Box 382
Maggie Valley, NC 2875

Det är nog inte osannolikt att Popcorn vill sälja av några ex eftersom han åkte fast för hembränning för drygt ett år sen när ett av hans uthus började brinna när han inte var hemma. Trots hans vädjanden till brandkåren så kunde de inte knipa käft utan var tvugna att glappa för fjärsman.

För att göra det hela ännu värre knep en civilsnut honom för att han försökte kränga spånken till civvaren i mars i år och nu hotar upp till 15 år på kåken för den gamla hjälten, eftersom de även knep honom för olaga vapeninnehav.

Visserligen verkar killen vara ett riktigt praktarsle i det privata. Hans dotter publicerade en minst sagt bitter blog om honom som hon tyvärr plockat bort det mesta från.

Men för att förstå vilket original Popcorn är så släng en titt på de här två filmerna.



torsdag 2 oktober 2008

Rik The Peoples Poet - Trotsky Poem

Vi avslutar det här försöket med att vara finkulturella med att bjuda på Rik The Peoples Poets sista dikt. En hyllning till anarkisten(verkar i alla fall Rik fått för sig) Leon Trotsky

Today, I saw a dog,
Yes, a dog.
Talking to a pig,
Yes, a pig.
They were on the pavement,
Discussing Trotsky.
Not brotsky or crotsky or drotsky or frotsky.
But Trotsky.

onsdag 1 oktober 2008

Närmaste veckorna...

Som ni märkt har de senaste dagarna varit tämligen lugna här. Och så kommer det sannolikt förbli ett litet tag framöver. Jag drar nämligen till Texas för att kolla in Calvello Cup och kommer tillbaka först den 16e. Eventuellt kör jag någon form av reseblog här eller någon annastans. Men om så inte är fallet får ni nöja er med några schemalagda uppdateringar som jag har liggande.

Rik The Peoples Poet - Teen Anguish Poem

Ett tidigt verk av Rik som tydligt visar vartåt det barkade...

oh god,
why
am I so much more sensitive than everybody else ?
why
do I feel things so much more acutely than them,
and understand so much more.
I bet I'm the first person who's ever felt as rotten as this.
could it be
that I'm going to grow up
to be a great poet and thinker, and all those other wankers in my class
are going to have to work in factories or go on the dole?
yes, I think it could.

tisdag 30 september 2008

Rik The Peoples Poet - Peoples Poem

Den här är känd under två namn. Dels "Peoples Poem", dels "Pig!"

What do you think you're doing, pig?
Do you really give a fig, pig?
And what's your favourite sort of gig, pig?
Barry Manilow
Or the black and white minstrel show?


måndag 29 september 2008

Rik The Peoples Poet - Free-Form

Här är Rik friare än vanligt och hämtar inspiration från tillfället(eller hur man nu uttrycker sånt här tramsande)!

Marrow
Meringue
Boomerang
Long, blue boomerang...

söndag 28 september 2008

Trista nyheter från Profane Existence

Eftersom Profane Existence dras med ekonomiska problem så skjuts nummer #58 upp ett tag på framtiden och kommer skickas ut först någon gång under oktober. Tills dess kommer vi få nöja oss med en digital version som släpps den 1a oktober.

Dessutom meddelar Dan att flera av de skivor som kommer släppas innan det är helt slut med skivproduktionern är rejält försenade som en följd av taskig kommunikation mellan tryckeri och PE.

Nu i veckan pressas en hög skivor med svenska band som borde varit ute för ett bra tag sen. Och efter det följer Appalachian Terror Units debutCD, lite Cooters, Happy Bastards och Resistant Culture.

Rik The Peoples Poet - Pollution

Här följer Riks mästerverk "Pollution"

Pollution
All around
Sometimes up
And sometimes down
But always around.
Pollution, are you coming to my town?
Or am I coming to yours?
We're on different buses, pollution
But we're both using petrol
Bombs.


lördag 27 september 2008

Ännu knöligare att kolla på fotboll

Nu har de bestämt sig för att det ska bli ännu knöligare att gå på match. När grabbarna i kostym tänker till så ställer de till det gång på gång för den vanliga supportern. Nu är det derbyn som ska flyttas till 12.30 på lördagarna. Visst, det än bättre än att köra dem på måndagar men vad fan, det kommer ju inte hindra killarna i burberry, eller vad de nu har nuförtiden, att slå på varandra.

Och det är där vi har den springande punkten. Alla förändringar som hela tiden görs kommer inte på något sätt få folk att vilja slå varandra på käften mindre. Att smågrabbar(och äldre med för den delen) tycker att det lockar med flådig rigg och rallarslagsmål kan inte skyllas på fotbollen. Det vet alla som har lite vett mellan öronen. Våldet i samhället är en konsekvens av den sociala politik som förs. Rustar man ner det sociala, så får man mer problem. Så enkelt är det. Så när borgarråd och minsitrar förfasar sig över att några snubbar i Stone Island mopsar mot varandra klingar det bara falskt. De ministrar vi har idag vill inte ha bort våldet. De vill bara inte ha det där de kan bli drabbade, och just nu är det ball bland brackorna att vara lite så där lagom fotbollsintresserade.

Det är därför det jobbas så hårt med att få bort den genuina supporterkulturen. Man förbjuder bengaler, lägger matcherna på vardagar och gör allt för att slå en kil mellan firmakillarna och resten av supporterskaran. Det är inte en slump att det är nästan knäpptyst om den största, gemensamma supporteraktionen i mannaminne, bortaresebojkotten. Här har ju Ekwall och de andra bjäbbaporna i journalistkåren just det engagemang de gång på gång efterlyser. Men när det verkligen finns, då vägrar de rapportera om det. Samma sak gällde när AIKs supportrar gemensamt gick ut och sa att ingenting fick slängas in på plan i samband med senaste bajenderbyt. Det slängdes inte ett skit från Norra, men inte heller det hördes det om. Och det är givetvis för att det inte passar in i bilden av ståplatssupportern som oregerlig vilde.

Till syvene och sist är det ju trots allt som så att makten behöver kriminaliteten, annars skulle de inte öka repressionen i samhället utan lyssna på dem som faktiskt har studerat kriminalitetens natur och satsa på det sociala. De kriminella utgör ett varnande exempel för "den hederliga arbetaren", tjyven används för att hålla oss på mattan. Och så länge tjyvar, banditer och våldsverkare håller sig i Alby, Rosengård eller Hammarkullen så är allt frid och fröjd. Men nåde dem om de syns där "fint folk" håller till.

Nä hellre lite ligister som ställer till det nu och då än en fotboll nedsölad av höginkomsttagare som gör det omöjligt för normalt folk att ta med knodden för att se gnaget kicka lite boll.

Spånken - nya smarta sätt

För några år sedan snubblade jag över det här sättet att göra alkohol. Det är givetvis lika otillåtet som en vanlig brännare, men det är betydligt mycket enklare än att hålla på med kolonner och koka saker och ting. När jag först hörde talas om det var jag skeptisk och var tvungen att visa upp det för en god vän som pluggade till ingenjör. Han klurade en stund och kom fram till att det nog absolut skulle fungera.

Efter att detta konstaterats så testade en hel del polare apparaten och det visade sig att det fungerade ypperligt! Allra bäst fungerade den för den polare som kunde ha den stående i ett kallgarage. Vintertid ficke den en kyleffekt som snabbade på processen oerhört. Den fungerade även i lägenhet. Med ordenligt tätning och ett luktfritt jäsrör fick ingen av de som testade några problem med lukt.

Resultatet då? Jo alla som testade fick ut rena grejer. Oftast behövde det bara kolas en gång och hos majoriteten av dem som testade så gick det att dricka direkt från apparaten, även om det smakade lite frukt. Däremot så hade alla svårt att få upp alkoholstyrkan över 40%. De flesta fick ett resultat mellan 30 och 40%. Men det är enligt min smak där riktigt gott brännvin ska ligga så det är ju inga problem.

Även experiment med att bränna annat än vanlig mäsk har testats i bekantskapskretsen med olika lyckat resultat. Mjöd och hembryggt öl var tydligen inte så lyckat vilket däremot hemtjört äppelvin tydligen var.

Så om ni någon flyttar söder eller österut, någonstans där det är lagligt att puttra lite för husbehov så tror jag det kan vara värt att ge brännaren ett försök.

Plastbrännaren

Rik The Peoples Poet - Cliff

Jag fortsätter den lyriska satsningen på Riks poesi med det utsökta verket "Cliff"

Oh, Cliff
Sometimes it must be difficult not to feel as if
You really are a Cliff
When fascists keep trying to push you over it
Are they the lemmings?
Or are you Cliff?
Or are you, Cliff?


Matförgiftningar, SÄPO och andra skämt...

Ibland undrar man seriöst hur korkade grabbarna uppe i sandlådan på Kungsholmen kan bli. Det senaste "terroristspåret" de är ute och nosar efter är idiotiska idéer om att det skulle vara utomparlamentariska grupper om ligger bakom matförgiftningen på Svenskt Näringsliv i slutet av augusti! Man baxnar helt intför vilka höjder av dumhet grabbarna på SÄPO når.

Bakgrunden är att ett gäng brackor blev matförgiftade efter att ha käkat på personalmatsalen på Svenskt Näringsliv. Straxt efter så drabbades både SSU och SUF Stockholm av humorbacillen. Bägge drog höga växlar och insinuerade att det skulle vara ett attentat. SSU utlovade rosor till de som gjort det och, om mina källor stämmer, en lite överförfriskad SUFare tyckte det skulle vara en kul grej att som ett skämt ta på sig det hela genom ett pressmeddelande till Motkraft. Resten av SUF tyckte inte alls det var lika roligt och pressmeddelandet togs bort och idag så tycker även Mona Sahlin att det är hemskt att ge folk rosor för sånt, även om det är ett skämt.

Det här skämtet, som nu tyvärr är borta från nätet, är alltså orsaken till att Kling och Klang letar förgiftare bland stockholms vänsteraktivister. Att man skulle uppfata pressmeddelandet som något annat än ett skämt krävs att man är helt befriad från allt som kan indikera humor, ironi, sarkasm eller fylletramsande. Att de var humorlösa visste vi förut, men seriöst killar!

Att sen Mona Sahlin gör det hela ännu mer befängt med sin indignation. Hon tycker att det är hemskt att skämta om att ge blommor till någon som i teorin skulle gett kapitalets spjutspets magsjuka, men hon tycker uppenbarligen inte det är fel att i verkligheten ge blommor till snutar som misshandlar småtjejer, låser in oskyldiga och skjuter demonstranter. Om det inte vore för att sossarna gång på gång visat att de har mer gemensamt med överklassen skulle man ju kunna tro att även Sahlins uttalande var ett skämt.

Det är just den här sortens kombination av paranoia, inkompetens och svagsinthet som gör att de ökade möjligheterna till repression från diverse hemliga organ den senaste tiden är väldigt skrämmande. Om man inte ens kan skämta längre utan att förvandlas till misstänkt terrorist är vi illa ute. Tänk om det skulle visa sig vara ännu värre och SÄPO faktiskt inser att det SUFs pressmeddelande var ett skämt men de använder det som en ursäkt för att få övervaka organisationen än mer noggrant och med än mer avancerade metoder. Det är taktik värdig Tjekan! Så i slutändan får vi trots allt hoppas att hela historier grundar sig i att de är idioter uppe hos SÄPO på Kungsholmen.

fredag 26 september 2008

Softa på Fullersta

Fullersta kör lite lugnare grejer i höst också. Några lördagar framöver kör de föredrag, folkkök och trubadurer. Testa ett lite softare alternativ en lördag vettja!

Punk i TV - Dokumentär från -87

Rolig dokumentär från -87. Av-punkningskursen måste vara något av det stolligate jag set på länge. Den här formen av skräckpropaganda trodde jag försvann utanför de mest rabiata kristna kretsarna runt -80. Fast å andra sidan vet jag inte vad det är för stollar som ligger bakom repotaget.

Nåja, njut av eländet!

Del 1



Del 2

Rik The Peoples Poet - House

Jag tänkte jag skulle bli kvasiintellektuell rödvinsvänster och lägga upp lite poesi också. Men inte vilken poesi som helst, utan de dikter den store skalden Rik från Young Ones skrivit och tidigare bara funnits tillgängliga genom googlande eller genom att kolla genom hela TV-serien.

Det första poemet är en klassiker...

House, house, house
Oh, you are made of stone
But you are not alone
-Ly house!

Rik Myalls karaktär "Rik The Peoples Poet" härstammar från ett gäng sketcher han gjorde i början på 80-talet. Internets alla under har nu gjort inspelningar av de här sketcherna tillgängliga för fler an de muntergökar som jobbar på BBCs arkiv.

torsdag 25 september 2008

Punk Illegal

Lika bra att börja ladda redan nu. Det blev ju bara Fullerstafestivalen i somras, och då bara den bortregnade lördagen så det ska bli skönt att åka ner till fiskestan och kolla lite band i november. Än så länge bara fem band släppta, men Restarts hade räckt för min del.


Punk i TV - Inslag i Australiensisk TV från -83

Ett gäng från TV i Australien gjorde -83 det här helt strålande inslaget från Islington. Bruket att ta betalt av turister kommaer jag själv ihåg från Plattan i början av 90-talet. Förekommer det fortfarande?
Notera även de helt underbart dissiga kommentarerna från reportern!


Spånken - ett recept

Att bränna sprit är olagligt. Trots det har folk hållt på med det år efter år. Det är ju faktiskt ganska enkelt och det blir så otroligt mycket billigare än om man knatar iväg till apoteket gröna skylten.

Det är ju lite si och så med lagliheten att lära ut hembränningens ädla konst också. 1969 löste Bengt Sändh och Finn Zetterholm problemet med att skriva en lite visa i vilken den ädla konsten beskrevs in i minsta detalj. Enligt icke bekräftade källor ökade hembränningen i vårt avlånga land med c:a 200% under det följande året. Det hjälpte säkert till att omslaget avbildade de tu sittandes jämte en maskin.

Jag kan också nämna att under de år som gått sen skivan släpptes har telefonumret 99 68 18 tagits ur bruk. En nära bekant blev sugen på potäter och sill till sin första sats och lyfte på telefonen, men inget svar. Glad i hågen tog han sig dessutom för att jaga reda på den moderna tidens sätt att kontakta människor och mailade Herr Sändh, men fick tyvärr inget svar.

Ett Recept
Mel. Trink, trink, brüderlein trink, C-dur e

Du tager en rentvättad glasdamejeanne, med tjugofem liters rymd ungefär,
och pissljummet vatten direkt ifrån kran, och strösocker från din affär.
Ja sju kilo socker och ett paket jäst, de renaste råvaror blir allra bäst.
Så ställer du flaskan vid ditt element, där jäser det bäst, det är vittnat
och känt.

Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv, det känns ingen lukt ifrån den.
När flaskan har stått där i dagarna tolv, slå i mera socker min vän.
Ett kilo bör räcka och låt den sen va' ,tills den slutar jäsa och då är den bra.
Du tar en kastrull med ett skruvlock så tätt, en muffskruv hos rörmokarn
hittar du lätt.

Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd, du fäster i locket så flink.
Det böjs till en båge i luften så svängd, över diskbänken ner i en hink.
I hinken skall röret va böjt i spiral, som kyles av vatten så att den blir sval.
Låt röret gå ut genom hinkbottnen sen, och din apparat, den är färdig min vän.

Nu tänder du på under din mackapär, tills det blir åttifem grader hett.
Och då skall du se att det blir resultat, det börjar att rinna så lätt.
Du ser så högtidligt på röret av koppar och provsmakar värdigt kristallklara droppar.
Till slut när det blott kommer vatten, min vän, slå i destillatet och kör om
det igen.

Du får fyra liter med styrka som fem, som filtreras i finmalet kol.
Om den du så vill kan du smaksätta den, eller drick som det är och säg skål.
99 68 18 ringer du till, och jag kommer dit med potatis och sill.
Sen sätter vi vatten och socker och jäst, och ser med förtröstan på nästa fest.

Men går du och köper systembolagssprit, ja då må du gärna göra't.
Med kärlek och omsorg och andäktig flit, jag trivs när jag själv får köra't.
Ja föredrar inte fabrikslagad mat, jag får en liter för tre spänn ur min
apparat.
Ja vad vet du om det du från bolaget får ida'. Jag vet att den snapsen är
färsk som jag får ta.

Text & musik: Bengt Sändh


Bengt_Sändh_och_Finn_Zetterholm-Ett_recept.mp3

Hell On Wheels till slut på DVD

Den otroligt uppskattade filmen Hell On Wheels som handlar om rollerderbyn återuppståndelse nere i Texas släpps till slut på DVD. Filmen som från början var menad att bara skildra strävandet hos världens första moderna rollerderbyliga kom i praktiken att även skildra det som blivit verklighet för så många andra ligor sen dess, den första ligasplitten.

DVDn innehåller förutom filmen bortklippta scener, musikvideos med Nashville Pussy och USS Friendship samt tre kommentarsspår!

Skivan går att hitta hos IndiePix(www.indiepixfilms.com/film/hellonwheels ) från och med den 30 september.

onsdag 24 september 2008

Varg i Sapmi

Vargens överlevnad är ju ofta ett hett ämne. Bindgalna sverigedemokrater i Värmland och knäppa fårfarmare i Dalsland vill ju utrota vargen och alla andra rovdjur, medan resten av befolkningen antingen inte bryr sig eller inser att det är ganska vettigt att bevara en nyckelart i naturen.

Som det ser ut idag har populationen av varg nått en nivå som faktiskt är hållbar, om man bara ser till storleken. Det finns mellan 100 och 200 vargar i landet idag. Och det är rent tekniskt tillräckligt för att vargen ska kunna överleva, även om fler vore önskvärt. Men det finns ett annat problem. Den genetiska mångfalden hos de här djuren lämnar betydligt mer att önska. Hela vår vargstam härstammar från tre individer. Och vad det innebär kan vilken barnunge som helst räkna ut. Hade det varit människor hade vi snackat banjo och extra revben.

För att lösa det här finns en skitenkel lösning och det är att pytsa in några nya vargar i populationen. Helst från Ryssland eller Finland. Men om man pratar verklighet så är det inte så enkelt. Ingen politiskt ansvarig skulle vilja köra över rovdjurshetsarna genom att plantera in ny varg i landet, de skulle bli helt oregerliga i det läget. De är ju redan tillräckligt stolliga och farliga som det är.

Det andra sättet att få in nytt blod är ju att det spontant vandrar in varg från öster. Vargen påbörjar ju vandringar från Finland och Ryssland med jämna mellanrum, men ända sedan 80-talet har varenda varg skjutits som kommit den vägen. Ofta för att den setts för nära renhjordar för att någon rekskötare ska känna sig lugn. I det här läget är det väldigt lätt att man slänger ur sig något om "de där j-a samerna", men det är ogenomtänkt och spär bara på den storsvenska kolonialpolitik som ligger till grund för konflikterna i renbetesområdet.

Hur man än vrider och vänder på det så är det ju faktiskt så att varg som rör sig i renbetesområdet river ren. Det hör liksom till att rovdjur äter bytesdjur. Men det är inte det enda problemet med varg bland ren, vid en vargattack så sprids också renhjordarna för vinden och det blir merarbete för renskötarna som medför stora extrakostnader.

Som det ser ut idag finns det statliga pengar att hämta ut för varje rivet djur. Men pengarna täcker inte på långt när de extrakostnader som tillkommer. Den här ersättningen utformas lite nu och då om från grunen nere i riksdagen i stockholm. Men inte en enda gång har man lyssnat på vad de renskötande samerna faktiskt tycker och tänker om frågan! Man har begärt in remisser, men sen skitit fullkommligt i vad som står i dem.

Det här leder till en ganska enkel slutledning. På sikt måste det helt enkelt bli så att det i den här folkgruppen inte längre är acceptablet att skjuta varg. Och det enda sättet att, i dagsläget, nå dit är att åter igen förändra ersättningen för rovdjursriven ren. Men den här gången måste man lyssna på vad samerna faktsikt har för problem med rovdjuren. Annars kommer det aldrig ske en förändring och vargen kommer snart börja spela dueling banjos i skogsbrynet istället för att yla.

Punk i TV - The Young Ones

Alltså, om man tänker hålla på och dra fram populärkulturella grejer med punk-koppling så är det ju generalknas att inte ta upp Young Ones. Brittisk humor när den är som bäst. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Young Ones som inte redan är känt.

Fyra misslyckade studenter i samma kåk, schyssta band och Alexi Sayle. Kan det bli fel?

Orsaken till att det är ett band med och spelar i alla avsnitt utom ett är att om de vid första kontakten med BBC hävdat att de tänkte göra en sitcom hade de inte fått en spänn i budget. Nu var det istället ett underhållningsprogram för unga, och då vart det helt plötsligt lättare att få lite flis.

Transkriptioner av säsong 1:
Demolition
Oil
Boring
Bomb
Interesting
Flood

Transkriptioner av säsong 2:
Bambi
Cash
Nasty
Time
Sick
Summer Holiday

The Young Ones spelade dessutom in en riktigt bisarr singel där de tilsammans med Cliff Richard gjorde en version av Cliff Richards gamla 60-talshit Living Doll. Skivan var en i ledet av stödskivor för hungrande i Afrika. A-sidan var faktiskt inte Living Doll utan en längre sketch där Young Ones själva ska spela in en låt. Ganska roande. Jag ska se om jag kan hitta skivan i mina gömmor och rippa den.

Jag hivar in två videos med låten. Dels videon som gick varm på Clocks TV-skärmar när man slängde i sig sin hamburgare med pommes och cola. Sen hittade jag också ett liveframträdande där Cliff Richard också är med.





The Young Ones stora musikaliska bidrag till världen är dock Alexi Sayles underbara framförande av den klassiska sången Dr Martens Boots

Dr. Martens Boots
It's not class or ideology,
Color, creed, or roots
The only thing that unites us
Is Dr. Marten's boots

Dr. Marten's boots of the world
So that everybody can be free
They're classless, matchless, ageless and waterproof
And retail for only 19 pounds and 99p
What should everyone be wearing?
Those boots with the air-flow soles

And your boots will have a meeting
And your boots will take control
Thanks to Dr. Marten everyone will have warm feet
Thanks to Dr. Marten they'll be dancing in the street
No. Don't You Want Me.

OK, Boots.
Do your stuff!
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots
Dr. Marten's, Dr. Marten's, Dr. Marten's boots!

Vad alla kanske inte vet är att Young Ones höll på att få en amerikansk remake(och vi vet ju alla hur bra de brukar bli). Ett pilotavsnitt spelades in, men så mycket mer blev det inte. Den sög tydligen getpung. Den enda från originalserien som följde med var Niel. Däremot var faktiskt Collin Abrahall från GBH med! Han frontade ett band som skulle vara med i avsnittet för att dra ihop stålar till hyran åt Niel och gänget.

Signaturmelodin
Cliff Richard and the Young Ones - Living Doll.mp3
Alexi Sayle and Radical Posture - Dr Marten's Boots.mp3

tisdag 23 september 2008

Småskrift - Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen?

Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen är en lite broschyr från 1928. Den gavs ut av Federativs, som då bara var ett 6 år gammalt förlag, 18 år efter SACs grundande.

Broschyren är indelad i tre delar.
1. Syndikalismen och den direkta aktionens metod skrivet av Ragnar Casparsson
2.Syndikalistiska Organisationsformer skrivet av Edvin Lindstam
3. Syndikalismens mål skrivet av Frans Severin

Den är lite rolig eftersom nu i den fackliga reorganiseringens dagar så hänvisar folk hit och dit till hur det såg ut i början för att stärka sina egna aktier. Och här har vi ett exempel på hur SAC vile att de skulle uppfattas i början av sin historia.

Vad Är Och Vad Vill Syndikalismen

Piratens sångbok

I samband med att zinet Pirates Unite gjordes så slängdes också en liten sångbok ihop. Jag kommer inte ihåg vad den skulle vara till, om det var något speciellt tillfälle eller så. Men jag tror inte att det någonsin blev av att vi tryckte upp den i alla fall.

Det är inte bara sjörövarsånger i den utan även en del annat som jag ytckte passade in, framförallt irländskt.

Piratens Sångbok.pdf

måndag 22 september 2008

Trindeman Lindeman

Hasse å Tage är ett begrepp inom svensk humor. Tyvärr håller den nu uppväxande generationen helt på att gå miste om den form av humor som de företrädde. En humor som aldrig slog mot de svaga utan istället tog ställning för dem. Det finns i dagsläget tämligen få komiker med den inställningen, det är i princip bara några norrlänningar med Ronny Eriksson i spetsen som förvaltar den här formen av snäll och rättskaffens humor.

Under 60- och 70-talen körde Hasse å Tage revyer på diverse stockholmskrogar. Och de införde Lindeman i det svenska folkmedvetandet. Lindeman är en i det närmaste oändlig rad improvisationer där Tage intervjuar Hasse om ett aktuellt ämne. Hasse uppträder alltid i rollen av någon från släkten Lindeman.

En av dessa improvisationer handlade om punkrockaren Trindeman Lindeman. Det är inte en av deras bästa, men den passar bra här på bloggen. Trindeman Lindeman framfördes någon gång 79-80 under revyn Under Dubbelgöken som gick på Berns. Det var Hasse å Tages kortaste revy, endast en timme lång, som de körde under lunchen. Revyn var väldigt öppet politiskt och bl.a. monologen "Om Sannolikhet" där Tage sågar kärnkraftens säkerhet framfördes här. Det var även här som de för svenska folket lanserade uppfattningen att Ingvar Carlsson ser ut som en sko.

Hasse å Tage - Trindeman Lindeman

Pris till Jägareförbundet...

Adam Skevstad heter en snubbe som bloggar om jakt. Han tillhör den tämligen tysta skara jägare som faktiskt inte köper allt som Jägareförbundets överklassstyrelse släpper ifrån sig. Tyvärr är det ju så att propagandamaskineriet inom SJF har jobbat hårt och på senare år rönt framgång i att långsamt styra opinionen inom jägarekåren åt det håll de vill. Tidigare har ju faktiskt inte jägare i gemen varit mot rovdjur, något som jaktgöbbels långsamt lyckas ändra på. Man har ju också effektivt tystat ner det som utgör det största hotet mot allmogejakten(det ökade antalet jägare som inte bor vid sina jaktmarker).

Skevstad inrättade för ett tag sedan ett vandringspris han döpte till Foliehatten. Nu har priset tilldelats SJF för deras rovdjurshets.

Ta en titt på motiveringen:

"Svenska Jägareförbundet har de senaste 10 åren på ett oöverträffat sätt lyckats transformera sig från att vara en seriös organisation inriktad på jakt och viltvård till att bli en erkänd populistisk förespråkare för rovdjursrevisionism. Genom sina konsekvent oseriösa utspel i rovdjursfrågan har man lyckats göra jägarkåren till åtlöje, och positionera svenska jägaresom outbildade rovdjurshatande extremister utan kunskap i ekologi. På ett närmast unikt sätt har man dessutom lyckats undvika att redovisa användningen av de nära 50 miljoner man erhåller i statsbidrag varje år för att utföra uppdrag inom jakt och viltvård och istället använda dem för rovdjursrevisionistisk propaganda. Svenska Jägareförbundet har på alla sätt, väl uppfyllt alla kriteria för Foliehatten. Svenska Jägareförbundets utrotningsplan för varg (Handlingsplan för varg) är ett oöverträffat exempel på populistisk infantilism med Orwellianska inslag av surrealistiskt "nyspråk". Med detta dokument har man definitivt kvalificerat sig som mottagare av Foliehatten genom att jämställa utrotning av varg med förvaltning. Organisationens ovilja att aktivt verka för att stoppa den illegala jakten på rovdjur, och istället indirekt stödja den genom sin tystnad, gjorde valet enkelt."

RTS i helgen...

Jag var inte nere i Malmö under helgen. Jag har haft full upp med jobbet och behövde vila upp mig, så jag tog en sväng till Värmlandsskogarna istället. Men jag har följt händelserna där nere. Och nu kommer efterslängarna. Malmösnutens batongkåta skitstövlar anmäler ledningen för kommenderingen för att ha varit för passiv!!!

Malmös snutar är ju sen gammalt kända för att vara de misshandelsgladaste i landet så fort det kommer till något som ens luktar socialism och motstånd. Inte ens Stockholms ökända norrmalmssnutar är i närheten av malmös stolthet. Men att de skulle gå så här långt hade inte ens jag räknat med. Att de så öppet signalerar att de var ute efter våld i lördags är anmärkningsvärt.

Att just malmösnutarna vill slåss är knappast förvånande, men har borgerlig media som så snällt skriver om de stackars poliserna förstått vad det är snutarna är ute efter? Har de förstått vad det är de propagerar för när de sprider våldspropaganda som den här? Vill verkligen de nyttiga idioterna på DN ha kravaller som t.ex. GBG2001 eller Ungdomshuskravallerna? Fattar de inte att om snuten går på för fullt så kommer det ett svar?

Att snuten vet om det är det inget tvivel om. De som ligger bakom anmälningarna är våldsfetishister med machodrömmar som inget hellre vill än att stå i ett sten- och flaskregn för att uppfylla sitt ideal om att vara den ädle krigaren. Att de sen kämpar för orättvisor och en fortsatt utsugning av arbetarklassen är inget de bryr sig om. DN utmålar dem ju som hjältar, och har de tur får de blommor av sossarna. Men när historien skrivs kommer de stå på samma sida som Sheriffen Av Nottingham.

Steampunkmoppe

Ok, den relativt nya sub-subkulturen steam punk är oftast lite väl krystad, nördig och fokuserad på saker och ting ingen normal männsika har råd med eller orkar bry sig om. Det är liksom goth- och nördvärlden som gått samman i en ohelig allians. Visst det kan vara snyggt och lite skoj, framförallt eftersom steam-svängen fortfarande har kvar en hel del DIY-tänkande och det i princip ännu inte går att köpa sig till steampunk. Men i det stora hela är det ju som en kombination av Star Wars och Sherlock Holmes. Som sagt, kul i små doser. Mer än så? Nej tack...

Men den här pinalen som jag snubbade på måste jag bara dela med mig av. En moppe som går på ånga! Hur funkar hjärnan på galningen som kom på idén? Helt suveränt!

För närmre koll ta en titt här: http://steampunkworkshop.com/steampunk-motorbike.shtml


söndag 21 september 2008

I Am The Anti Christ, I Am The Sporty Spice!

Som de flesta som känner mig vet så har jag en riktigt soft spot för Mel C dvs. Sporty Spice. Alla har ju sina svagheter och min är bl.a. Sporty. Det är framförallt hennes soloplattor, där första plattan sticker ut, som är det jag trillat dit för. Men även för er som inte förstått popdrottningens storhet så finns det lite att kika på. Om inte annat för att det är bisarrt och kul.

I April -99 gick nämligen Mel C upp på scenen med Neurotic OutsidersViper Room i Los Angeles. Neurotic Outsiders var från början ett gäng polare som jammade loss lite nu och då på Viper Room med en gästartist på sång. Polarna i fråga var Steve Jones (Sex Pistols), Matt Sorum(Guns N' Roses), Duff McKagan (Guns N' Roses) och John Taylor (Duran Duran). En blandning av sleaze, 77-punk och pop med andra ord.

Mel C körde tre låtar, White Wedding, Pretty Vacant och Anarchy In The UK. Under Anarchy In The UK bytte hon givetvis ut inledningsstrofen till "I am the Anti Christ, I am the Sporty Spice!".

Tyvärr har jag bara halva White Wedding, om det är någon som har hela så hojta gärna till! Om det dessutom skulle vara någon som har foton eller film de vet kommer från den spelningen så är ju även det riktigt intressant!

White Wedding
Pretty Vacant
Anarchy in The UK

onsdag 17 september 2008

Rockin' Rollers till tyskland!

Jag har tidigare nämnt att London Rollergirls kör sin första riktig internmatch den 27 september. Men det är inte bara i London som det smäller den helgen. Stuttgart Valley Roller Girlz ta emot Londons andra liga, London Rockin' Rollers, i en returmatch för att ge LRR chansen att återupprätta äran efter förlusten förra året.

Matchen är inte bara intressant för att det är två lag som inte matchats på rätt länge, utan också för att det är de enda två ligor som åt minstone haft ambitionen att börja köra med Renegade-regler.

Ur svenskt perspektiv är det också intressant eftersom västkustens hopp Kit Kat Power kör för Rockin' Rollers.

Jag misstänker att Inter Derby kommer rapportera om hur det går eftersom Inter Derbys boss Hooligal också hon kör för Rockin' Rollers. Jag misstänker att hon även kommer hiva upp lite filmer så småningom.

Ta en titt på filmen från förra mötet så länge.



tisdag 16 september 2008

Småskrift - Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider av Peter Krapotkin

Jag älskar småskrifter, eller pamfletter, från början av 1900-talet. De är så charmiga, så enkla. De är ett genidrag från de socialistiska propagandisternas sida. De var billiga och lättillgängliga för knagrana som slet livet ur sig dag ut och dag in. Inga tegelstenar med massor med goja som dagens röda falanger gärna kan komma dragandes med.

Jag har ett gäng i gömmorna och tänkte försöka scanna en del och göra tillgängliga. Jag börjar med Pjotr Kropotkins(tidigare skrev man Peter Krapotkin på svenska, men det betraktas tydligen som åldersdiget idag) trevliga lilla "Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider". Det är verkligen i sista sekunden jag scannar den. Den är i upplösningstillstånd och får knappt lämna plastfickan den ligger i för att det lösbladsystem den förvandlats till inte ska blandas bort helt. Den är tryckt 1920 på Bokförlaget Brand. de var ju riktigt flitiga med småskrifterna under 10- och 20-talet!

Just det här exemplaret har dessutom en lite mini-recension i slutet. Vem det nu var som ägde den under 1989 har med prydlig skrivstil plitat dit:
Färdigläst 19/12 -89
Ngt substanslös och tråkig. Översättningen är dessutom ganska stelbent.
Kolla själva om ni håller med!

Pjotr Kropotkin - Den Anarkistiska Verksamheten Under Revolutionstider

Surkärringar...

Jag måste bara få spy lite galla en stund...
I två tidigare inlägg har jag nyligen hoppat på folk som kommit och gått i vår rörelse. Och nu fortsätter jag, jag förstår om ni blir trötta på upprepningar men det är min blogg och jag skriver vad fan jag vill! I det första så hänvisade jag till ett inlägg som gjorts på Farbror Punks blog när nån jöns från Timbro försökte sig på att uttrycka sig på ett högre plan än det moluskplan de är vana vid i utsugarnas högborg. Farbror Punks inlägg fick givetvis svar och antalet kommentarer kilade iväg ordentligt. Kommetarerna utveckaldes till en debatt(nåja...) där en del från punkens första generation utmärkte sig ordentligt.

Vad är det som gör att så många från de första generationen beter sig som griniga småungar? Det jag irriterar mig på är det självgoda svammel som ofta dyker upp så fort det vankas punknostalgi. Det dyker nästan alltid upp nått spån som var punkare några månader -79 som benhårt ska definiera vad punk är, de var ju med på riktigt liksom. Och det är alltid samma svammel om hur banbrytande och kontroversiellt det var. Och visst det var det, men kom igen, liksom allt annat så la sig nyhetens behag och sen var det bara samma gamla tråkande som svensson alltid utsatt dem som sticker ut för. De glömmer bort att de var tonåringar, och alla nya generationer bygger upp en bild av sig själva som speciella. Det gjorde vi i slutet på 80-talet och det gör kidsen idag. Det är så det funkar när man upptäcker punken och bryter sig loss från de normer man ser runt sig i framförallt skolmiljön.

För att göra det ännu värre så envisas många från första generationen att enbart erkänna de band som fanns då. Visst, jag romatiserar också de band jag kollade in när jag var osnuten tonåring. Jag kommer nog alltid tjata om Karl Brun för alla som pallar lyssna, men det innebär inte att jag dissar nyare förmågor som t.ex. Gatans Lag, Appalachian Terror Unit eller för all del Körsbärsfettera(som ju hypats hej vilt senaste veckan). Vill man utvecklas över huvud taget musikalilskt så kan man inte enbart lyssna på Dr. Zekes singel i 20-25 år, hur jävla bra den än är. De ger ju liksom inte ut ny musik, det gör ju trots allt de nya akterna.

När många från förstagenerationen går loss så heter det att ingetnting efter 81-82 över huvudtaget är punk. Punken dog med Sid Vicious liksom. Och det är det budskap som rapas om och om igen när nostalgin kommer fram. Den här förbannade Bernspunken som blir uppskjuten gång på gång, SVTs "punkafton" de hade för något år sedan och ett gäng andra ställen är sådana tillfällen då t.ex. Unni Drougge har hävt ur sig obegripligheter. Erkännandet av de punks som hållt fanan högt sen dess de själva ställde sig i ledet, och stramade åt slipsen runt den lönnfeta halsen och blev byråkrater, advokater eller vad fan som helst, är noll. Det är inte det att jag söker deras erkännande generellt. Men om de ska uttala sig om kulturen som helhet, vilket de faktiskt gör när de söker offentligheten, vill jag fan se en återkoppling till det som finns idag och som har funnits konstant även efter det de drog ut säkerhetsnålen ur kinden. De var ju för h-e bara med och drog igång det hela, sen stack de ju. Det är ju vi som sliter dagligen, och kanske gjort det i 15-20 år eller mer, som ser till att punken idag är många resor starkare, vitalare och radikalare än de nånsin kunde drömma om -79 när de sprang omkring och antingen avgudade eller spydde galla på Totte Dollar. De planterade fröet men det är vi som kom efter dem som har vårdat plantan och fortsätter vådra den så den ska fortsätta leva och vara en käftsmäll mitt i plytet på det etablerade samhället.

Nu är det givetvis inte så att alla från den första generationen är skitstövlar och pösmunkar. Det finns givetvis vettigt folk bland dem också. Men ganska få av dem gör sig bemärkta utåt. Farbror Punk är ett bra exempel på någon som inte vill att det gamla ska glömmas bort men ändå inte dissar det nya. Lädernunnans Jonas Almqvist är en annan gammal stöt som syns med jämna mellanrum, han dissade Bernspunken på ett riktigt trevligt sätt i sin MySpaceblog. Och Kajsa Grytt som föredömigt vägrade att uttala sig om dagens punkare i SVT-kvällen, som tidigare nämnts, eftersom hon inte kunde något om dagens scen.

måndag 15 september 2008

Zine - Pirates Unite

Jag har en fabliesse för sjöröveri. I början av 2000-talet gav jag därför ut ett zine om sjöröveri som hette Pirates Unite. Det var rätt anspråkslöst och kom bara ut med två nummer eftersom jag helt tappade geisten i samband med att Pirates Of The Carribean hade premiär. Ett tredje nummer påbörjades men kom aldrig ut.

Nu lägger jag ut hela faderullan som pdf-filer. Det blev lite knas när jag exporterade filerna från InDesign så ett gäng typsnitt följde inte med. Men det får ni leva med. Om ni ändå vill ha dem som de ska vara så bör tysnitten vara Intimacy, Tatoo Ink och Freebooter Script, fas mitt minne kan svika mig så gnäll ine på mig om det blir fel.

Dessutom lägger jag upp det ofärdiga nummer tre också.

Pirates Unite #1

Pirates Unite #2

Pirates Unite #3

I zinet finns texterna till ett gäng låtar. Mp3or till en av dem har jag sedan tidigare lagt på på MenVaFan.net

Slime - Störtebeker

söndag 14 september 2008

Serie - Nothing Nice To Say

Webserier är inte lika kul som riktiga pappersserier, det är bara så. Nothing Nice To Say är en webserie. Det är ett minus. Det andra är att den helt speglar den amerikanska punkscenen. Inte för att jag inte gillar amerikanare, utan för att en del skämt missar igenkänningsfaktorn eftersom det ibland blir lite för collegepunk. Fast Nothing Nice To Say har helt klart sina förtjänster.

Och för att göra stockkonservativa gamlingar som mig glada så släpper de snart det första abumet i pappersform!

Medan ni väntar kan ni gott och väl ta en titt på det som publicerats på webben. Och det finns en hel del strippar att gräva sig genom. Den första publicerades 25 februari 2002!

lördag 13 september 2008

Mer turism...

Det är när det dyker upp nyheter som den här som jag surnar till och inser hur många det är genom åren som bara ser vår kultur som något man bara studsar i innan man ger sig ut i världen och blir pappas pojke. Visst, på 70-talet såg inte punken ut som idag men det är trots allt inte bara bland första generationens punkare man hittar dem som i den här artikeln betraktas som "lyckade". Kruxet är att mycket av det som kallas för lyckat innebär att man brutit helt med många av de ideal som punken ändå har ineboende i sig. Och då tänker jag inte bara på anarkopunken och crusten, utan även trall, Oi! och andra som inte alltid är lika politiska.

Det jag säger är inte att det per automatik är att sälja sig när man pluggar vidare och blir t.ex. ingenjör eller arkitekt, däremot så hävdar jag bestämt att bli direktör för ett energibolag är att svika idealen. För att inte tala om stolpskottet jag skrivit om tidigare som jobbade för Timbro.

Att folk som varit inne och studsat i vår kultur, framförallt första generationen, är driftigare än folk generellt kan säkert vara sant. Grunden för vår kultur är ju trots allt insikten att man kan göra själv, utan storbolag. Och lär man sig det kan man säkert utnyttja den kunskapen även som energi-VD eller kapitalistlakej. Det är ju lite det som är problemet med kunskapsutjämning(som ju faktiskt är vad vi håller på med), det är inte bara vi som får tillgång till kunskapen. Även de andra får tillgång till den.

Men vad är det då som är så hemskt med att folk hänger med oss en sväng, drar härifrån och sen gör karriär och tackar oss för hela rasket? Problemet ligger har flera nivåer. Dels det gamla vanliga att man utgår från att punkare är dumma i huvudet, annars skulle de aldrig bli punks. Därför blir det en nyhet när nån hävdar någonting annat. Det är ett tema som återkommer gång på gång. Nyheter som den här publiceras ju lite nu och då.

Men värre är problemet att folk som inte har ett skit med oss att göra längre vill skaffa sig cred genom att skylta med att de en gång i tiden var punks i en kvart. Den cred de helt förlorat genom att istället bli en del av det etablerade samhälle som punken i mångt och mycket ställer sig mot. I deras värld är det sånt som kallas renomésnyltning.

Fast allra värst är det när folk som gör karriär aktivt ser sin sväng som punakre som "ungdomsynder" eller "sånt man växer ifrån" när de idag helt jobbar för att krossa sånt vi står för. Folk som en gång i tiden spelade i källarband men idag jobbar på Live Nation med att utrota allt liv som finns hos gräsrötternas musikscen eller folk som utnyttjar den kunskap de fått om formgivning genom zine elller affischer för att kränga ytterligare en meningslös pinal. Varje gång de pekar på sin bakgrund som punkare är det vårt namn som svärtas ner. Det är vårt rykte som dras i samma smuts som Shell och Jan Björklund badar i varje morgon.
Och det, är fan inte okej!

Film - Dudes

Jag måste ha varit 16 bast när jag såg Dudes första gången. Om jag inte minns det helt fel var det en av rullarna vi såg hemma hos Koffe. Han bodde i sina pärons källare och där huserade han med alla sina filmer. Han var filmtok redan på den tiden.

Dudes släpptes -87 så det är under det där skumma årtiondet vi kommer ihåg som 80-talet. En av 80-talets paradoxer var att samtidigt som man skapade hemskheter som Stock, Aitken & Waterman så släpptes punken fram lite nu och då även i mainstreamkulturen. Givetvis helt och hållet på mainstreamkulturens villkor, men ändå. Just ett sånt släpp är Dudes. Inledningen är en konsert med Vandals nånstans i NY och sen utvecklas rullen till nån mysko mix mellan roadmovie, western, drama och komedi.

Filmen handlar om att två NY-punkare ska hämnas mordet på deras polare(som spelas av Flea från Red Hot Chili Peppers), mitt ute på vishan. Den ena punkaren spalas av Jon Cryer som innan den här filmen mest var känd för att ha spelat Duckie i Pretty In Pink men idag bara känns igen som Charlie Sheens brorsa i Two And A Half Men.

Som helhet kan man lugnt säga att det inte är världens bästa film, men en lagom avkopling om man bara är ute efter att slappa en stund. Inget speciellt men lite kul att se att punks inte bara porträtterats som ligister som försöker råna folk. Det kanske å andra sidan inte är så konstigt. Regissör till rullen är Penelope Spheeris som även ligger bakom Decline Of Western Civilization och Suburbia

Något år senare hittade jag soundtracket på vinyl. Eftersom jag har en liten svaghet för metal så tyckte jag det var helt ok. Visst, många av banden gör inte sina bästa framträdanden, men det klarar sig bra ändå. Det har dessutom en släng av depprockssjukan, men det är sånt man får räkna med från en hollywood-produkt från -87.

Eftersom jag har mina plattor undanstuvade någonstans i glesbygden så har jag inte mitt ex av plattan tillgänglig så jag fick googla låtlistan från filmen, och CD-utgåvan av soundtracket ser ut så här.
  1. Rock N' Roll Outlaw - Keel
  2. Urban Struggle - The Vandals
  3. Show No Mercy - W.A.S.P.
  4. Vengeance Is Mine - Simon Steele & The Claw
  5. These Boots Are Made for Walkin' - Megadeth
  6. Time Forgot You - Legal Weapon
  7. Jesus Came Driving Along - The Leather Nun
  8. Mountain Song - Jane's Addiction
  9. Lost Highway - The Little Kings
  10. Dudes Showdown - Charles Bernstein & Co.
  11. Amazing Grace - Steve Vai

Torrenten på the Pirate Bay:
DUDES_1987_JON_CRYER

fredag 12 september 2008

Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul

Fan, när jag skriver en blogg som täcker både rollerderby, subkultur och musik kan jag inte låta bli att skriva något om outlawrockens företrädare i rollerderbyscenen, Uncle Leon and the Alibis. Hade de varit från Alabama hade jag kallat det southern rock(ni vet sånt där som Lynyrd Skynyrd lirar), men nu är de från New York så det skiter sig med en sån benämning. Att de är kända utanför en rätt liten scen i NY kan de helt och hållet tacka låten "Roller Derby Saved My Soul" för. De skrev låten mer eller mindre som ett skämt och blev tokförvånade när den slog stort, och då menar jag stort, i rollerderbyvärlden. Låten gav dem helt plötsligt gig över hela nordamerika under 2007, men efter de gjort en fet usa-turné så bestämde de sig för att lägga ner.

Men låten finns kvar och är sannolikt fortfarande den vanligaste låten för rollerderbyligor att ha som musik på sina MySpacepresentationer.

Men det räcker inte med det. För ett litet tag sen dök det upp en namnlista på nätet för att låten ska få vara med på soundtracket till Drew Barrymores nästa rulle "Whip It". Den har givetvis temat rollerderby, mer om den senare.

Jag hivar in en liten video från en spelning i NY också.



Uncle Leon and the Alibis - Roller Derby Saved My Soul.mp3

Pyssel - klippdocka

Pyssel är en bisarr företeelse. Det är en så enkel grej, samtidigt som den i sin grund luktar folkhem så kraftigt att man nästan tror man är tillbaka på det där mögelskadade dagiset 1976.

Trots den skräck som lurar i vassen runt pysslet finns det visst pyssel som kan vara kul att visa upp. Den här klippdockan hittade jag för några år sedan. Den delades ut i samband med lanseringen av låten Punk Rock Girl som släpptes -88 av Dead Milkmen.

Jag vet, Dead Milkmen är ett sånt där skitnödigt band som man blir skittrött på. De ser ut som sådana där collegekids som fått för sig att det är så jävla alternativt att ha en tvärrandig tröja i mossgrönt och gult, beige braller och en par Vans på fötterna. Samtidigt som de kör med pagefrilla och glajjer med tjocka svarta skalmar. De skriver bara texter om hur hemskt det är att växa upp i medelklassen för mamma förstår mig inte och tycker att de är sååå mycket smartare än alla de som inte läst grundkursen i filosofi. Hur de kom att betraktas som punk vette fan, men de får konstiga saker för sig på andra sidan pölen ibland.

Nåväl, klippdockan är i alla fall kul. Så här är den. Klipp ut, måla och ha skojsigt! Jag har minst en klippdocka till på lut så det kan bli en hel samling!


Dead Milkmen - Punk Rock Girl

måndag 8 september 2008

Serier - från Anti Passiv

Anti Passiv var ett zine i mitten av 80-talet. I nummer ett(kom det fler?)från 1984 fanns den här serien med. Rätt naiv och charmig. Ett försök till en strippserie för punkare!

Europas första internliga!


Europas första internliga i rollerderby drar igång på riktigt den 27e september! Givetvis är det London Rollergirls som är först med att få ihop tillräckligt med åkare för att kunna dela upp sig i tre lag. Steam Rollers, Suffra Jets och Ultraviolent Femmes. Just nu ser laguppställningen ut som följer:
#04 Fox Sake (capt)
#73 Bette Noir (co-capt)
#907 Auntie Terror
#138 eL VISIOUS
#ICU2 Ena Flash
#45 Grrim Rita
# Little Bunny Scroo Yoo
#60 MaePalm
#∞ May BeTwisted
#KGB Misha Naccomplished
#U96 Nuke-Leah
#17 Sky Rockit
#08 Slice Andice
#31 Spooky Von Strange
#.357 Raw Heidi

Suffra Jets
Correctional Felicity(capt)
Kitty DeCapitate(co-capt)
Craic Ho
Dr.Feral
Dot Slash
Evil Nixx
Grievous Bodily Charm
Lyla La Tiger
Mama Mash Bash
Moxie Blitz
N-emma-sis
Poison Arrow
Silky Briefs
Viva KniEVIL

Ultraviolent Femmes
#9 Kamikaze Kitten (capt)
#84 Belle DeBrawl (co capt)
#6-4-5 Bex Offender
#4482 Char Char Gabore
#0.666 Dawn to be Wild
#369 Debbie Does Malice
#42 Grace of Wrath
DFF#77 Hula Gunn
#19 Lola Vulkano
#410 Missyle Elliott
#212FU Mouchete
#900cc Ninjette
#s6 Rose Hypnol
#M25 Scar Crash
#27 Sinister Mary Clarence
#619 time Star Spangled Bandit

Från ett svenskt perspektiv är det värt att notera att Vix Viking än så länge inte är med i något av lagen. Det har sannolikt att göra med att hon varit bortrest under en längre period och inte haft möjlighte att träna så mycket som är brukligt, och därför ännu inte draftats. Jag kommer givetvis följa upp det lilla mysteriet och berätta vart hon så småningom hamnar.

Den 27e är det Suffra Jets som brakar ihop med Ultraviolent Femmes. I dagsläget är det givetvis oerhört svårt att gissa hur det kommer gå. Men om någon skulle ta sig över och kolla in matchen så kan jag tipsa om att slänga ett extra öga på Missyle Elliot, Correctional Felicity, Kitty DeCapitate och N-emma-sis. Missyle Elliot och Kitty DeCapitate är otroliga jammers och kommer nog plocka en hel del poäng samtidigt som de tacklingar och blockar som kommer delas ut av Correctional Felicity och N-emma-sis blir något i hästväg!

söndag 7 september 2008

Beväpnad Förorts Front!


Det här skrev jag för några år sedan till vår gamla hemsida MenVaFan.net. Det är inte helt osannolikt att det dyker upp mer skåpmat från den sidan vad det lider...

B.F.F. - Beväpnad FörortsFront, under det sena 70-talet och det tidiga 80-talet var det namnet på allas läppar, eller snarare väggar. På den här tiden var inte tags och graffiti särsklit utvecklat utan klottret bestod i första hand av bandnamn, idrottslag samt deras supportergrupper( som uppstod under den här tiden), benämningar på subkulturer samt symboler och namn på olika politiska grupperingar. Och det var på detta sätt B.F.F. blev berömt, eller snarare ökänt.

B.F.F. var Stockholms förortspunkares kanske inte fullt så seriösa, eller åtmintone militanta, svar på grupper som R.A.F. och Röda Brigaderna. Det började med att några punks ville ha något tufft att skriva på väggarna i stan, men utvecklades till en symbol för tidens politiska punkare.

Efter ett tag när B.F.F. vuxit som begrepp började publikationer som RIP och KloakStank propagera för gruppen. Det skrevs manifest i deas namn och de användes som symbol för den goda framtid alla hoppades på.

Det var B.F.F. som av flera av deltagarna i det tidiga 80-talets 1:a maj-kravaller hänvisade till när man frågade vad de demonstrerade för.

Den enda riktiga aktion som B.F.F. någonsin gjorde sig skyldiga till var sprängningen av en telefonkiosk i en bortglömd förort. En aktion som genomfördes mest för att testa om det funkade.

För några år sedan gick ett rykte om att Beväpnad FörortsFront hade återuppstått och RadioStockholm har omnämnt dem flera gånger under sommaren 2002. Men om det inte sker ett mirakel så stannar nog B.F.F. som ett trevligt inslag i Stockholms punkares kollektiva medvetande.


Varuca Assault och Ginjure Scraps karriärer över!

Semin mellan Hellcats och Cherry Bombs blev en riktig nagelbitare som avgjordes först vid den absolut sista jamen. Efter en oerhört tät bout där Hellcats visade att de nu bemästrar det som tidigare varit Cherry Bombs kännetäcken, defensiven, så går alltså Hellcats vidare till Calvello Cup med tre poängs marginal! Det blev 30 -27 till Hellcats.

Det här betyder att två giganter inom banked track rollerderby nu lägger rullskridskorna på hyllan. Ginjure Scraps och Varuca Assault, bägge från Cherry Bombs, har spelat sin sista match. En stor förlust för oss som följer TXRD.

Nu väntar Holy Rollers för Hellcats. En motståndare de inte slagit sedan 2003!
Att Sindra Dee dessutom skadat sig i dagens match gör inte det hela ljusare för Hellcats. Ett Holy Rollers som i det närmaste är fulltaligt igen(Helena Handbasket är bänkad som en följd av graviditet) kommer bli en oerhört svår motståndare. Men vi får se vad som händer den 11e oktober då det smäller rejält.

Om ni inte är lika lyckligt lottade som jag som kommer se matchen på plats i Austin så kan jag definitivt rekomendera att ni beställer matchen som webcast från TXRD!


Spännande!!!!


OK, som de flesta av er som läser det här redan vet så är jag helt såld på rollerderby och i natt går semifinalen i TXRD. Matchen kommer avgöra vilka som går vidare till Calvello Cup och där får möta Holy Rollers. Aspiranterna är Cherry Bombs och Hellcats. 2002 års mästare Hellcats som har kommit starkt i år och Cherry Bombs som jagar sitt första guld någonsin. För en av Cherry Bombs legendarer är det dessutom sista chansen att få snöra på sig skridskorna och vara med i Calvello Cup. Ginjure Scraps har nämligen släppt bomben att hon lägger av efter den här säsongen! Samma bomb har även Varuca Assault släppt, men hon har ju redan ett guld i bakfickan som hon tog med Holy Rollers 2004. För att ytterligare öka på spänningen är även Kate Or Dye tillbaka efter ett riktigt ruggigt armbrott som hon ådrog sig i matchen mot Holy Rollers tidigare i år.


Ja vi får se hur det går. Jag postar säkert en uppföljning om några timmar...

Serier - från Strömlös


Efter Ultra så vet vi ju alla att vi fick vårt Hunddagis. På hunddagis så gavs det ut ett litet zine. Zinet hette Strömlös och webifierades av Jonas för några år sedan. I den vevan så blev ju även de serier som fanns i zinet möjliga att se på en dator. Och det är dem ni ser här under. tyvärr kommer jag inte ihåg om Strömlös kom ut i mer än ett nummer. Men på nätet finns det dock bara ett, och det finns här.


Den första serien handlade om hur vi fick vårt dagis. DEt var ju en tämligen intressant historia bara det.

Resten av serierna från Strömlös var väl inte så märkvärdiga. Lite allmänt punkiga på det där sättet m,an gör serier som allmänt frustrerad tonåring. Men så här i efterhand är det skitkul att se dem.